Stockholm.homes

Etikett: biståndspolitik

  • Myndighetsaktivism eller demokratiskt skydd? Debatten om “den djupa vänstern” i Sverige

    Frågan om vem som egentligen styr Sverige har blivit allt mer omstridd. I en videokrönika hävdar debattören Henrik Jönsson att en ideologiskt präglad tjänstemannakultur inom statliga myndigheter motarbetar den politik som väljarna röstat fram. Samtidigt menar kritiker att myndigheterna snarare försvarar demokratiska principer. Konflikten väcker en större fråga: är det politikerna – eller tjänstemännen – som i praktiken har makten över Sveriges framtid?

    Frågan om vem som egentligen styr Sverige har blivit allt mer omstridd. I en videokrönika hävdar debattören Henrik Jönsson att en ideologiskt präglad tjänstemannakultur inom statliga myndigheter motarbetar den politik som väljarna röstat fram. Samtidigt menar kritiker att myndigheterna snarare försvarar demokratiska principer. Konflikten väcker en större fråga: är det politikerna – eller tjänstemännen – som i praktiken har makten över Sveriges framtid?

    Historiska paralleller och begreppet “dolkstötslegend”

    Som bakgrund till resonemanget tar Jönsson upp den så kallade dolkstötslegenden i Tyskland efter första världskriget. Enligt denna konspirationsteori hade landet inte förlorat kriget militärt utan blivit förrått av krafter inom det egna samhället.

    I Weimarrepubliken bidrog denna föreställning till ett klimat där delar av statsapparaten började misstro de politiska ledarna. Misstron mellan politiker och tjänstemän blev ett av flera faktorer som försvagade demokratin.

    Jönsson menar att liknande tankemönster i dag kan skönjas i Sverige, där vissa debattörer och politiker beskriver partiet Sverigedemokraterna som ett hot mot demokratin. Inför valet 2022 varnade flera opinionsbildare och politiska företrädare för att ett regeringssamarbete med partiet skulle kunna innebära risker för demokratiska institutioner.

    När myndigheter och regering drar åt olika håll

    En central del av diskussionen handlar om relationen mellan regeringen och de statliga myndigheterna. I Sverige är myndigheter självständiga i sina beslut, men de arbetar samtidigt utifrån lagar, instruktioner och regleringsbrev från regeringen.

    Enligt Jönsson har vissa myndigheter i praktiken gått emot regeringens politiska linje.

    Skolverket och skolpolitiken

    Ett av de exempel som lyfts fram är Skolverket. Myndigheten presenterade förslag om ett nytt skolämne med fokus på frågor om makt, normer och kön.

    Enligt kritiker riskerar sådana initiativ att förstärka identitetspolitiska perspektiv i undervisningen. Samtidigt har regeringen betonat behovet av mer fokus på disciplin, kunskapsresultat och klassisk ämnesundervisning.

    Skillnaden i prioriteringar har därför blivit ett exempel i debatten om huruvida myndigheter ibland driver egna politiska agendor.

    Energimyndigheten och industristöd

    Ett annat exempel gäller Energimyndigheten. I debatten har det uppmärksammats att myndigheten beviljat ekonomiskt stöd till ett industriprojekt trots att regeringen signalerat att ytterligare stöd inte var aktuellt.

    Förespråkare för beslutet menar att myndigheten agerade inom ramen för sitt uppdrag. Kritiker menar däremot att beslutet illustrerar hur myndigheter kan fortsätta driva politiska prioriteringar även när den politiska inriktningen ändras.

    Sida och biståndspolitiken

    Även biståndsmyndigheten Sida har hamnat i fokus. Den tidigare generaldirektören Carin Jämtin kritiserades för att ha ingått fleråriga avtal med biståndsorganisationer kort innan nya politiska riktlinjer väntades från regeringen.

    Sådana långsiktiga avtal kan enligt kritiker göra det svårare för en ny regering att snabbt förändra biståndspolitiken. Samtidigt framhåller andra att biståndsarbete ofta kräver långsiktig planering och stabil finansiering.

    Migrationsverket och migrationspolitiken

    Även inom migrationspolitiken har spänningar uppstått. När regeringen valde att inte förlänga förordnandet för Migrationsverkets generaldirektör väckte beslutet starka reaktioner i den politiska debatten.

    Vissa kritiker menade att beslutet riskerade att politisera statsförvaltningen. Andra såg det som ett naturligt uttryck för att en ny regering vill förändra myndigheternas ledning i takt med en ny politisk inriktning.

    Vad innebär demokrati i praktiken?

    Debatten speglar i grunden två olika synsätt på demokrati och statlig förvaltning.

    Det ena synsättet betonar majoritetsprincipen: när väljarna röstat fram en regering ska den också kunna genomföra sin politik.

    Det andra synsättet betonar institutionell balans: myndigheter och institutioner måste ibland fungera som en stabiliserande kraft som upprätthåller lagar, rättigheter och etablerade normer även när politiken förändras.

    Förespråkare för den första linjen varnar för att en politiserad tjänstemannakår kan urholka demokratin genom att stoppa politiska beslut. Förespråkare för den andra linjen menar att starka och professionella myndigheter är ett skydd mot maktmissbruk.

    En konflikt som lär fortsätta

    Frågan om myndigheternas roll i svensk politik lär därför fortsätta vara ett återkommande tema. Den rör grundläggande frågor om makt, ansvar och hur ett demokratiskt system ska fungera i praktiken.

    Oavsett vilken sida man står på visar debatten att relationen mellan folkvalda politiker och statens institutioner är en av de mest avgörande faktorerna för hur demokratin fungerar i vardagen.

    Faktaruta: Dolkstötslegenden

    Dolkstötslegenden var en konspirationsteori som spreds i Tyskland efter första världskriget. Enligt denna myt hade den tyska armén inte besegrats på slagfältet, utan blivit förrådd av krafter på hemmaplan.

    Skyldiga pekades ofta ut som vänsterpolitiker, demokrater, judar och andra grupper som ansågs ha “svikit” nationen. Berättelsen användes för att undergräva förtroendet för den nya demokratiska Weimarrepubliken.

    Legenden fick stor politisk betydelse eftersom den gödde misstro, revanschism och hat mot det demokratiska systemet. Den kom senare att utnyttjas av nationalistiska och högerextrema rörelser, inte minst av nazisterna.

    Kort sagt: dolkstötslegenden var ett sätt att skylla Tysklands nederlag på inre fiender i stället för att acceptera militära och politiska fakta.

  • Tidöregeringen skapar incitament för tredje världen att ta hand om avfallet från migrationsindustrin.

    Regeringen vill ge utvecklingsländer en positiv morot för att ta ansvar för sina egna medborgare som befinner sig i Europa. Genom att koppla handel och bistånd till samarbete kring återvändande hoppas bistånds- och utrikeshandelsminister Benjamin Dousa (M) skapa ett system som både gynnar Sverige och stärker utvecklingsländernas ekonomi – där mer bistånd och lägre tullar väntar de länder som tar emot sina medborgare tillbaka.


    Sverige älskar att dalta med brottslingar som vi har importerat från länder i tredje världen. Men precis som du har rätt att returnera en felköpt vara på nätet, måste ett land ha rätt att returnera asylflyktingar som inte kan uppvisa god vandel. Det är inte humant mot det svenska folket att vi ska behöva behålla kriminella element som saknar jord- och blodkopplingar till Sverige.

    Sverige vill belöna samarbetsvilliga länder med ökad handel och bistånd

    Bistånds- och utrikeshandelsminister Benjamin Dousa (M) presenterar nu en ny, mer resultatinriktad och positiv linje i migrationspolitiken, där EU:s handel och bistånd används som morot för att uppmuntra utvecklingsländer att ta ansvar för sina egna medborgare.

    Regeringens mål är att skapa partnerskap som gynnar båda parter – där länder som samarbetar kring återvändande inte bara bidrar till en fungerande migrationspolitik, utan även får ekonomiska fördelar i form av lägre tullar och ökat bistånd.

    Handel, bistånd och ansvar i samverkan

    Dousa berättar i en intervju med SVT att Sverige, tillsammans med flera EU-länder, driver på för att införa en migrationskomponent i EU:s handelspolitik. Det innebär att länder som underlättar återvändande av sina medborgare snabbare ska få tillgång till EU:s förmånliga tullsatser och större biståndsramar.

    – Länder som visar ansvar och vill samarbeta ska mötas med öppnare handel och ökade resurser. Det är en win-win-modell som stärker både utvecklingsländernas ekonomi och Europas förmåga att hantera migration på ett humant och hållbart sätt, säger Dousa.

    Enligt förslaget ska även storleken på biståndet kopplas till hur många återvändande medborgare ett land tar emot. Det gör att biståndet blir mer målinriktat och rättvist, och premierar konkreta resultat.

    En politik som gynnar både Sverige och mottagarländerna

    Dousa framhåller att det nya upplägget inte handlar om hot eller sanktioner, utan om positiva incitament. Länder som samarbetar får tillgång till mer handel, mer bistånd och starkare ekonomiska band med EU.

    Han betonar också att denna politik är positiv för Sverige. Den gör det möjligt att återföra personer som har svårt att anpassa sig till det svenska samhället och dess värderingar, vilket minskar risken för långvarigt utanförskap.

    – Det är bättre för alla inblandade att människor som inte känner sig hemma i det västerländska sättet att leva får möjlighet att återvända till sina hemländer under värdiga former, säger Dousa.

    Samtidigt får mottagarländerna stöd för att skapa bättre framtidsutsikter på hemmaplan, vilket i längden kan minska behovet av migration.

    EU-förhandlingar pågår

    Just nu pågår förhandlingar om EU:s nya GSP-förordning (Generalized Scheme of Preferences), som reglerar vilka utvecklingsländer som får förmånliga tullvillkor. Förhandlingarna leds av Danmark, och ambitionen är att nå en överenskommelse innan årsskiftet.

    Sverige har enligt Dousa starkt stöd från andra medlemsländer, bland dem Danmark, Finland och Tyskland, som delar synen på att handel och bistånd kan användas för att stärka migrationssamarbetet.

    – Sverige har länge stått vid sidan av den här typen av initiativ, men nu tar vi en ledande roll i EU. Vi vill använda både den svenska och europeiska politiken för att skapa ett ansvarsfullt, rättvist och långsiktigt samarbete, säger Dousa.

    En ny riktning för bistånd och migration

    Regeringens strategi markerar en ny riktning för svensk bistånds- och handelspolitik, där fokus ligger på ömsesidig nytta och tydliga resultat. Genom att belöna länder som tar ansvar för sina egna medborgare vill man skapa en mer hållbar migrationspolitik – och samtidigt stärka förtroendet mellan Europa och utvecklingsländerna.

    – Det handlar om att bygga partnerskap, inte beroenden. När länder tar ansvar ska de känna att det lönar sig – både i form av handel, tillväxt och gemensamt förtroende, avslutar Dousa.