Stockholm.homes

Etikett: Anton Fendert

  • Miljöpartiet fortsätter att misslyckas med kollektivtrafiken i Stockholmsregionen

    Miljöpartiets motstånd mot Östlig förbindelse har satt hela tunnelbaneutbyggnaden i gungning. Fyra miljarder kronor saknas – och utan en ny uppgörelse riskerar bygget att tvärstanna vid årsskiftet.

    Miljömuppar är inte som du och jag. I början av 80-talet ville dessa knäppskallar avveckla kärnkraften. Sverige hade blivit ett u-land. Nu klarar knäppskallarna inte ens av att bygga tunnelbana.

    Stockholms tunnelbana hotas nu av totalstopp. Fyra miljarder kronor saknas – och orsaken är Miljöpartiet.

    Regeringen var redo att stå för en stor del av kostnaden. Men Region Stockholm och Stockholms stad, styrda av Miljöpartiet, vägrade skriva under regeringens villkor: att inte motarbeta Östlig förbindelse.

    Därmed sprack uppgörelsen i sista stund. Staten drog tillbaka pennan, och bygget står utan pengar.

    ”Tiden rinner ut. Regionen har försatt sig i en rävsax”, säger Kristoffer Tamsons (M).

    Konsekvensen är att arbetet kan tvingas stoppas redan vid årsskiftet. Bara i Barkarby väntar merkostnader på över en och en halv miljard om bygget avbryts.

    Miljöpartiets nej till Östlig förbindelse har länge blockerat väg- och tunnelplaner. Nu slår det tillbaka. Partiets linje hotar inte bara motorvägen, utan också tunnelbanan till Nacka, Arenastaden och Barkarby – samt Spårväg syd till Huddinge.

    Ett nej som blivit dyrt – och kan kosta Stockholms kollektivtrafik miljarder.

    Faktaruta: Om Sverige sagt nej till kärnkraft i början av 1980-talet

    Elmix & kapacitet

    • Bortfall av ~40–50 % av den planerade/byggda elproduktionen under 80–90-talet hade behövt ersättas.
    • Vattenkraften var redan nära fullt utnyttjad → begränsat expansionsutrymme.
    • Ersättning sannolikt via kol/olja/torv & import + effektiviseringar och viss tidig vindkraft.

    Utsläpp & miljö

    • Väsentligt högre CO₂-utsläpp från el- och fjärrvärmesektorn under 1980–2000.
    • Mer SO₂/NOₓ → sämre luftkvalitet och större bidrag till försurning.
    • Mindre kärnavfall, men större bränsleimport & gruvavtryck globalt.

    Priser & konkurrenskraft

    • Högre och mer volatila elpriser, särskilt vintertid.
    • Tryck på elintensiv industri (stål, kemi, massa/papper) → risk för utflyttning/investeringsstopp.
    • Större fokus på energieffektivisering i hushåll och industri tidigare.

    Försörjningstrygghet

    • Högre importberoende (kol/gas/el) och exponerad för internationella kriser.
    • Svårare effektbalans i södra Sverige utan planerbar kärnkraft.
    • Behov av snabbare nätutbyggnad och fler reservkraftverk.

    Teknik & investeringar

    • Tidigare storskaliga satsningar på vind, bio-CHP och lagring (dock dyrare teknik på 80-talet).
    • Högre samhällskostnad för subventioner/stödprogram i flera decennier.
    • Snabbare omställning av fjärrvärme bort från olja → mer biobränsle/avfall.

    Policy & samhälle

    • Tydligare energibesparing i byggnormer och apparatstandarder tidigare.
    • Svårare klimatmål före 2000-talet p.g.a. fossil el.
    • Mindre export av billig, planerbar el → svagare Nordeuropeisk elmarknadsposition.

    Antaganden: Kärnkraftens historiska andel av svensk elproduktion når ~45–50 % från sent 1980-tal/1990-tal. Vind/sol var omogna och dyra på 80-talet; vattenkraft har begränsad expansion. Slutsatserna är uppskattningar och visar troliga riktningar (±) snarare än exakta tal.

  • MP:s misslyckande i kollektivtrafiken – skyller ifrån sig medan resenärerna drabbas

    Stockholms kollektivtrafik fortsätter att plågas av förseningar och inställda avgångar. Resenärer får usel information och fastnar på stationerna – men trafikregionrådet Anton Fendert (MP) vägrar ta ansvar. I stället pekar han ut andra och lämnar stockholmarna i sticket.

    MP-politiker är inte som du och jag. Många MP politiker är grovt sinnesslöa och är inte riktiga politiker, utan kakistokrater.

    Innehållsförteckning

    Kaoset fortsätter för pendlarna

    Pendeltågen och Roslagsbanan har återigen lamslagit vardagen för tusentals pendlare i Stockholm. Förseningar, inställda avgångar och usel information är nu vardag. Men i stället för att ta ansvar fortsätter trafikregionrådet Anton Fendert (MP) att skylla på andra.

    Fendert avvisar kritiken

    Fendert hävdar att regionens ansvar fungerar ”väl” och pekar finger mot Trafikverket och regeringen. Samtidigt sitter resenärer fast på stationerna i uppemot en timme, utan alternativ och utan tillförlitlig information.

    Ett mönster av misslyckanden

    Det här är inte ett enstaka misstag, utan ett mönster. Miljöpartiet har i åratal talat varmt om hållbara transporter och gröna satsningar – men gång på gång misslyckas man i praktiken. Och nu när problemen hopar sig för stockholmarna duckar man för kritiken.

    Frågetecken om lojalitet och korruption

    Många börjar också ifrågasätta varför MP-politiker konsekvent tycks försvara system som uppenbart inte fungerar. Är det bara inkompetens – eller handlar det om något mer? När man ser hur nära vissa politiker står konsulter, bolag och intresseorganisationer kring kollektivtrafiken väcks misstankar om ett parti där lojaliteten inte alltid ligger hos väljarna, utan snarare hos de egna nätverken. Det är en bild som när tankar om politisk korruption och dubbelmoral.

    Resenärerna blir alltid förlorarna

    För resenärerna spelar det dock ingen roll om problemen beror på fusk, vänskapskorruption eller ren okunskap – resultatet är detsamma: en kollektivtrafik som inte fungerar och politiker som hellre skyller ifrån sig än levererar.

    Från prestigeområde till fiasko

    Miljöpartiet har gjort kollektivtrafiken till ett av sina största prestigeområden. Men dagens situation visar i stället på ett historiskt misslyckande: det gröna partiet klarar inte ens av att hålla tågen i tid.

  • Miljöpartiet misslyckas ännu en gång

    Innehållsförteckning

    Tyvärr liberaliserade man sönder det svenska samhället och lade ner idiotanstalterna Långbro och Beckomberga, där det fanns hjälp att få för femfemmorna i Miljöpartiet. I dag sitter dessa kakistokrater och kör Sverige i botten.

    MP:s oförmåga att styra

    Trafikregionrådet Anton Fendert (MP) är ännu ett bevis på Miljöpartiets oförmåga att styra. Var de än tar i något blir resultatet högre kostnader, försämrad service och fler problem för vanligt folk. Vi såg det i skolpolitiken under Fridolin – ett haveri av historiska mått. Samma parti ville en gång stänga ner kärnkraften och dra ner Sverige i energimörker. Nu misslyckas de med något så grundläggande som att ordna ett avtal som håller pendeltågen rullande.

    Nödavtal som räddningsplanka

    I stället väljer man att skriva ännu ett nödavtal – ett erkännande av att man inte klarar att styra. Ett ineffektivt statligt bolag, SJ, får fortsätta köra trafiken till överpris, medan skattebetalarna får stå för notan. Den fria marknaden, som bevisligen kan leverera bättre och billigare, hålls utanför.

    Upphandling i botten

    SL:s plan är nu att låta SJ köra pendeltågen till mars 2028. Officiellt sägs det vara för att undvika störningar, men sanningen är att MP-styret kört upphandlingen i botten. När man försökte hitta en ny operatör hoppade nästan alla av, kvar stod ett enda anbud – och processen avbröts.

    Dyrare drift under SJ

    Sedan MTR lämnade våren 2023 har SJ fått köra på ett nödavtal som kostar mellan 500 miljoner och 1 miljard kronor mer per år. De pengarna kunde ha använts för att förbättra trafiken, inte för att täcka upp för politisk inkompetens.

    Hemliga siffror och brist på transparens

    Nu talas det om att pressa ner SJ:s vinstpåslag, men hur mycket det sparar är hemligstämplat. Transparens saknas, ansvar saknas – det enda som finns är en strategi att skjuta problemen framför sig.

    SD:s krav på ansvar

    Här är det Sverigedemokraterna som står upp för långsiktiga lösningar. SD:s Samuel Stephan har helt rätt när han påpekar att pendeltågstrafiken behöver stabila, hållbara avtal och en ledning som vågar ta ansvar. Att gång på gång skriva nya nödavtal är inget annat än ett bevis på att MP:s styrning är ett misslyckande.

    Beslutet närmar sig

    Beslutet tas den 26 augusti. Förhandlingar med SJ pågår – ironiskt nog samma SJ som tidigare tackade nej till att delta i upphandlingen på grund av för stora ekonomiska risker. Det säger allt om vilket förtroende Miljöpartiets trafikpolitik åtnjuter.

    Faktafönster: Miljöpartiets skandaler & interna kriser (2015–2025)

    Nedan följer en tidslinje med uppmärksammade händelser och kontroverser kopplade till Miljöpartiet under de senaste ~30 åren.

    År Händelse & beskrivning
    2016 Mehmet Kaplan avgår som bostadsminister – kritik efter uppgifter om kopplingar/umgänge med högerextrema turkiska grupper (bl.a. Grå vargarna) och kontroversiella uttalanden ledde till avgång i april 2016.
    2016 Yasri Khan lämnar politiken – drog tillbaka sin kandidatur efter hård kritik i den s.k. handskakningsdebatten (vägran att ta kvinnor i hand).
    2014–2016 Åsa Romson-kontroverser – uppmärksammad för förbjuden båtbottenfärg och för ett omstritt uttalande där 11 september kallades ”olyckor”; lämnade senare uppdrag som språkrör och minister 2016.
    2016 Kris & medietryck – partiets krishantering granskades; uppgifter om försök att påverka public service väckte kritik mot ledningen.
    2017–2019 Interna strider & talespersonstvister – återkommande konflikter om roller, inriktning och strategi under tiden i/kring regeringsmakten.
    2023–2024 Ledarskapsdebatter och organisationskritik – rapporterade motsättningar inför/efter kongresser om språkrörsval, organisation och partiets vägval.
    2025 Stenevi-krisen – diskussioner om tystnadskultur, maktstrider och arbetsmiljö i partiet; avgångar och krav på förändringar.

    Obs: Listan är ett urval av nationellt uppmärksammade händelser. För en längre tabell (även lokala skandaler) kan jag lägga till fler rader med datum, namn och korta sammanfattningar.