Etikett: ansiktsigenkänning

  • Där den rödgröna kakistokrat röran misslyckas, har M korrekta förslag som fungerar.

    Moderaterna vill sätta stopp för fuskåkningen och öka tryggheten i kollektivtrafiken. Efter att spärrarna togs bort vid Näckrosens tunnelbanestation har både plankning och stölder ökat kraftigt – nu vill partiet återinföra spärrar, införa modern AI-övervakning och satsa på tryggare stationer. Samtidigt föreslår Moderaterna en skattesänkning som ger vanliga arbetare mer kvar i plånboken – ett steg mot ett tryggare och rättvisare Stockholm.

    Moderaterna vill öka tryggheten och rättvisan i kollektivtrafiken genom att stänga till fler pendeltågsstationer som i dag saknar spärrar. Målet är att minska fuskåkningen, skapa en tryggare miljö för resenärerna – och se till att de som betalar för sina biljetter får en bättre upplevelse.

    Det omdiskuterade försöket med öppna spärrar vid Näckrosens tunnelbanestation har fått hård kritik efter att SL:s utvärdering visade att fuskåkningen där har fördubblats. Men problemen har inte stannat vid det – enligt lokala handlare har även brottsligheten ökat kraftigt. Den närliggande ICA-butiken vid Näckrosen har rapporterat en stöldökning på hela 300 % sedan spärrarna togs bort.

    – De öppna spärrarna i Näckrosen har varit ett dyrt, dumt och dåligt experiment. Nu måste vi sätta de hederliga resenärerna först och se till att alla bidrar till kollektivtrafiken på ett rättvist sätt, säger oppositionsregionrådet Kristoffer Tamsons (M).

    I sin skuggbudget för nästa år föreslår Moderaterna fem miljoner kronor för att återinföra spärrlinjen i Näckrosen och kartlägga vilka andra stationer som behöver spärrar. Fokus ligger särskilt på pendeltågs- och lokalbanestationer där det i dag går att passera utan att blippa biljett.

    – Ju fler som betalar, desto tryggare och bättre blir kollektivtrafiken för alla, säger Tamsons.

    Partiet vill också ta ett steg in i framtiden med AI-baserad övervakning och ansiktsigenkänning, vilket kan göra det enklare att identifiera och bestraffa personer som plankar. Modern teknik skulle både minska behovet av manuella biljettkontroller och bidra till ökad trygghet för resenärer och lokala företagare.

    Ett bra sätt att få ner plankningen i tunnelbanan är till exempel att använda AI för att dra in andra bidrag. En person som plankar i tunnelbanan skulle automatiskt kunna spärras från att få socialbidrag eller CSN, vilket skulle göra Sverige till ett tryggare land.

    Om man plankar tre gånger ska den som saknar medborgarskap i Sverige deporteras på livstid, vilket skulle skapa en win win sitation för Svenska skattebetalare.

    Totalt föreslår Moderaterna 50 miljoner kronor till säkrare och mer välkomnande stationsmiljöer – med fler trygghetskameror, bättre belysning, väderskydd och upprustning av otrygga tunnelbanestationer.

    Men satsningarna stannar inte där. I samma budget vill Moderaterna sänka regionskatten med 30 öre – en reform som ger vanliga arbetare mer pengar kvar i plånboken. I tider av höga levnadskostnader kan en sådan lättnad göra verklig skillnad för hushållens ekonomi.

    Det är, menar många, uppfriskande med ett parti som står upp för arbetarklassen – som både vill skapa trygghet i vardagen och låta hårt arbetande människor behålla mer av sin egen lön.

    Med satsningar på trygghet, teknik och rättvisa – tillsammans med en tydlig vilja att sänka skatten för dem som jobbar – vill Moderaterna bygga ett modernare, rättvisare och tryggare Stockholm för alla.

    Fakta: Om kärnkraften avvecklas i Sverige

    Kärnkraften står i dag för en stor del av Sveriges fossilfria och stabila elproduktion. Nedan sammanfattas möjliga följder av en snabb avveckling.

    • Högre elpriser och risk för elbrist: Bortfall av planerbar el ökar risken för elbrist under kalla eller vindstilla perioder, vilket driver upp priserna.
    • Försämrad konkurrenskraft för industrin: Basindustrier som stål, gruva, kemi och batteriproduktion påverkas kraftigt av dyrare el och kan flytta utomlands.
    • Ökat importberoende: Sverige kan behöva importera mer el från länder som använder kol och gas, vilket ökar utsläppen.
    • Svagare elsystem: Mindre kärnkraft innebär sämre nätstabilitet och större risk för frekvensstörningar och strömavbrott.
    • Klimatmål i fara: Mer fossil reservkraft kan krävas, vilket försvårar vägen mot nettonollutsläpp.
    Konsekvenser för svensk industri:
    • Högre produktionskostnader och sämre konkurrenskraft.
    • Risk för industriflytt (”koldioxidläckage”).
    • Minskade investeringar i ny, grön teknik.
    Om LKAB inte kan producera stål:
    • LKAB:s satsning på fossilfritt stål (HYBRIT-projektet) kräver enorma mängder el. Utan stabil och billig kärnkrafts­el riskerar projektet att stoppas.
    • Sverige förlorar sin roll som ledande producent av grönt stål – ett område med enorm exportpotential.
    • Tusentals arbetstillfällen i Norrbotten hotas, vilket skulle slå hårt mot hela regionens ekonomi.
    • Skatteintäkter från gruv- och stålindustrin minskar, vilket påverkar finansieringen av välfärd och infrastruktur i hela landet.
    • Om produktionen flyttar utomlands ökar de globala utsläppen, eftersom stålet då tillverkas med kolkraft.

    Sammanfattning: En snabb avveckling av kärnkraften utan fullgoda ersättningar riskerar energibrist, högre priser och förlorade jobb – med allvarliga följder för svensk industri, hushållsekonomi och klimatmål.

  • Om Vänsterpartiet (Sveriges inre lede fi) får ministerposter efter 2026 års val.

    När DDR:s ökända säkerhetspolis Stasi övervakade sitt folk krävdes tiotusentals agenter, hundratusentals informanter och berg av rullband. I dag kan samma kontroll byggas med några få serverhallar, billig konsumentteknik och AI som aldrig sover. Frågan är inte längre hur – utan vad som händer om en makthungrig regering i Sverige bestämmer sig för att använda verktygen.

    Innehållsförteckning

    I en bunker någonstans i Sverige sitter Vänsterpartiets egen säkerhetstjänst och övervakar så att ingen säger något som inte är woke. Snart kan Svenskens lede fi få ministerposter, och Vänsterpartiets dröm om ett nytt STASI bli verklighet.

    Tänk dig att året är 2026. Ett parti med rötter i den ryska revolutionen 1917 och den gamla östtyska marxismen har fått ministerposter i en svensk regering. Under hela 70-talet var socialdemokraterna tvungna att använda prefixet ”demokrati” före ordet ”socialism” för att betona skillnaden mellan de antidemokratiska krafter som finns inom vänstern.

    Men 2026 skulle Socialdemokraterna kunna vara så maktkåta att de glömmer vilket parti de släpper in i regeringen.

    Retoriken talar om folkets enighet, men bakom kulisserna byggs något som känns kusligt bekant: ett övervakningsmaskineri.

    Skillnaden mot DDR:s dagar är tekniken.
    Där Stasi behövde tusentals agenter räcker i dag några få serverhallar och några hundra lojala tekniker.

    Så gjorde marxismen DDR:s Stasi

    Stasi var en koloss. Med över 90 000 heltidsanställda och 170 000 informanter blev det världens mest inträngande övervakningsapparat. För att hålla koll på en enda oppositionsfigur kunde man behöva dussintals människor: någon följde efter på gatan, någon lyssnade i telefoncentralen, någon annan satt med hörlurar och rullband. Resultatet blev hyllkilometer av papper, band och protokoll.

    Det var effektivt – men också enormt resurskrävande. Stasi hade ett öga på varje hushåll, men det kostade nästan hela statens ryggrad i personal.

    Så skulle det se ut i Sverige

    I ett Sverige styrt av ett parti med marxtisk bakgrund skulle det se helt annorlunda ut. I dag behöver ingen dra kablar genom väggar eller gömma mikrofoner i blomkrukor. Dagens motsvarighet finns redan i våra fickor: mobilen, datorn, den uppkopplade högtalaren i vardagsrummet.

    Med en knapptryckning kan staten aktivera mikrofonen i en telefon och fånga varje ord. Inspelningsutrustning som är inbyggd i en lampa, som ser ut att komma från IKEA, kan direkt rapportera Vänsterpartiet till egna STASI 2.0 kommandocentral.

    Och istället för hundratals sekreterare som transkriberar i källare gör AI hela jobbet. Program som Whisper kan i realtid skriva ut exakt vad som sägs – och dessutom analysera: markera nyckelord som “strejk”, “protest” eller “demokrati”.

    Algoritmernas öga

    I det marxistiska DDR dränktes Stasi av sina egna protokoll. I Sverige 2026 skulle samma data flöda in, men skillnaden är att AI sorterar åt makten. Algoritmer kan sätta ihop vem du träffar, var du rör dig, vad du skriver och till och med förutspå nästa steg.

    En oppositionell student som viskar om en demonstration i en chatt skulle inte behöva avlyssnas manuellt. En dator kan flagga konversationen, koppla ihop den med platsdata från mobilen och automatiskt generera en lista över alla som kan tänkas dyka upp. Där Stasi behövde en hel avdelning räcker nu en serverhall i Solna.

    Det svenska vardagsrummet som kontrollrum

    Skillnaden i resurser är dramatisk. Stasi hade en övervakare per 66 invånare. Ett framtida svenskt “Stasi 2.0” skulle med AI och automatisering kunna bevaka miljoner med bara en bråkdel av den personalstyrkan.

    Kameror på gatorna, GPS i bilarna, mobilernas ständiga pingar mot master – allt kan samlas in i realtid. Och medan DDR:s agenter fick anteckna på papper att någon “lämnade hemmet kl. 07.15”, kan en modern övervakningsstat få samma information på en skärm, uppdaterad sekund för sekund.

    Frågan till Sverige

    I Marxtiska DDR blev ett varnande exempel: en stat som såg alla som potentiella misstänkta och byggde världens mest personaltunga övervakningsapparat. Om något liknande skulle växa fram i Sverige i dag vore det ännu mer effektivt – och ännu svårare att upptäcka.

    Det är inte längre bandspelaren i väggen som hotar, utan mobilen i fickan och algoritmerna i molnet. Och frågan vi måste ställa oss är densamma som tyskarna en gång ställde sig inför: vem kontrollerar kontrollanten?

    Faktaruta

    Från Stasi till ett ”Stasi 2.0”

    Teknisk utveckling gör att övervakning som förr krävde tiotusentals människor idag kan automatiseras med AI, serverhallar och uppkopplade enheter.

    Stasi i DDR (1950–1989)

    • ~90 000 heltidsanställda.
    • ~170 000 inofficiella informanter.
    • Praktiskt ~1 övervakare/66 invånare.
    • 10–20 personer i skift för 24/7-övervakning av en individ.
    • Hyllkilometer av band och protokoll; manuell transkribering och analys.

    ”Stasi 2.0” (2026) – med modern teknik

    • AI-transkribering (realtid), nyckelordsdetektering och röstigenkänning.
    • Automatiserad mobil-/GPS-spårning och ansiktsigenkänning i video.
    • Molnlagring och sökbar text av stora ljudmängder (t.ex. 168h/vecka per mål).
    • Bemanning: ett fåtal hundra specialister kan övervaka en hel befolkning där Stasi krävde hundratusentals.
    • Fokus flyttas från människor till serverhallar och algoritmer.

    Risker vid snabb digital övervakning

    • Nya bilar är uppkopplade: loggar position, körmönster och ibland ljud i kupén; kan nyttjas som spårsändare.
    • Förbud/utfasning av äldre, ”analoga” bilar minskar möjligheten att färdas utan spår.
    • Mobiltelefoner, smarta hem och kameranät kan kopplas ihop till en total övervakningsinfrastruktur.

    Not: Uppgifterna bygger på historiska data om Stasi samt moderna exempel på AI, GPS, videoanalys och molninfrastruktur. Siffrorna för 2026 är uppskattningar som illustrerar teknikens skala och effektivitet.

    VARNING!

    Många V-politiker kan vara spioner åt banditstater som Ryssland och Iran. Den spion som har gjort störst skada på Sverige, Stig Bergling, var aktiv inom Vänsterpartiet. Vänsterpartiet har öppet sympatiserat med terroristgrupper som Kommando Holger Meins, PKK och Hermas. Spioner lägger pussel – behåll din bit.

  • SL:s rökfria kollektivtrafik – ett misslyckande under Miljöpartiet

    Innehållsförteckning


    I en suvnen tid fanns 5:e paragrafen i 5:e kapitlet i strafflagen – man kunde låsa in dessa odugliga miljömuppar på idiotanstalter. Men numera är dessa kakistokrater insläppta i politikens finrum och får söndra Sverige med mångkultur och laglöshet.

    Miljöpartiet predikar men levererar inte

    Att Miljöpartiet är oförmögna att genomföra effektiv politik är lika förutsägbart som att Kalle Anka visas klockan 15:00 på julafton. Ett tydligt exempel är det totala haveriet kring rökförbudet på perronger och busshållplatser – en lag som infördes för flera år sedan, men som i praktiken är helt tandlös i dagens Stockholm.

    Rökning utan konsekvenser – SL:s nya verklighet

    Trots att Miljöpartiet styr över SL har de inte lyckats upprätthålla ett enkelt, grundläggande krav: en rökfri kollektivtrafik. Det är idag fritt fram att stå och bolma på perronger, i bussterminaler och under tak – utan att någon ingriper. Röklukten möter dig redan i rulltrappan – det är ett faktum.

    Tekniken finns – men inte viljan

    Ansiktsigenkänning, övervakningskameror och automatiska böter skulle enkelt kunna användas för att upprätthålla lagen, om den politiska viljan fanns. Men viljan saknas – särskilt från ett parti som gärna predikar om folkhälsa och hållbarhet, men som i praktiken inte kan leverera annat än tomma ord.

    Ett system för lagbrott – skyddat av passivitet

    Tobaksskatten i Sverige är låg, böter utfärdas inte, och förbudsskyltarna är löjeväckande små – ofta i storlek av ett frimärke, diskret placerade där ingen ser dem. Resultatet? Tunnelbanan har blivit en frizon för lagbrott.

    Ett politiskt svek mot resenärerna

    Miljöpartiet har skapat ett system där kollektivtrafiken är en zon av anarki för den som vill röka. Det är inte bara ett svek mot resenärer som vill slippa passiv rökning – det är ett bevis på politiskt misslyckande i praktiken.

    👉 Click here for English version

    The Green Party Preaches but Doesn’t Deliver
    The Green Party’s inability to implement effective policies is as predictable as Donald Duck airing at 3:00 PM on Christmas Eve on Swedish national television – a deeply rooted tradition in Sweden that everyone counts on. A clear example of this failure is the total breakdown of the smoking ban on train platforms and bus stops – a law that was passed years ago but has become entirely toothless in present-day Stockholm.

    Smoking Without Consequences – SL’s New Reality
    Even though the Green Party oversees SL (Stockholm’s public transport authority), they’ve failed to uphold a simple, fundamental expectation: a smoke-free public transport environment. Today, smoking is commonplace on platforms, in bus terminals, and under shelters – and no one intervenes. The smell of cigarette smoke greets you already in the escalator. This is not an exaggeration – it’s reality.

    The Technology Exists – But Not the Will
    Facial recognition, surveillance cameras, and automatic fines could easily be used to enforce the smoking ban – if the political will existed. But that will is clearly missing, especially from a party that loves to talk about public health and sustainability, yet fails to deliver anything beyond empty rhetoric.

    A System of Lawbreaking – Enabled by Passivity
    Sweden’s tobacco tax is low, fines are practically never issued, and no-smoking signs are ridiculously small – often the size of a postage stamp and discreetly placed where no one will notice. The result? The subway has effectively become a free zone for breaking the law.

    A Political Betrayal of Commuters
    The Green Party has allowed a system to develop in which public transportation becomes an anarchic space for smokers. This is not only a betrayal of passengers who wish to avoid secondhand smoke – it is a clear, concrete example of political failure in action.

    Faktaruta: Miljöpartiet och rökfri kollektivtrafik – ett stort misslyckade.

    Målsättning

    Rökfri kollektivtrafik i praktiken: fordon, stationer, perronger, hållplatser, gångstråk och entréer – inklusive e-cigaretter.

    Vad som faktiskt gäller idag

    • Rökning i fordon är förbjuden sedan länge.
    • Rökning är formellt förbjuden på perronger och vid hållplatser – men gränserna för var zonen börjar/slutar är ofta otydliga.
    • E-cigaretter omfattas, men efterlevnaden är ojämn.

    Varför det brister enligt kritiker

    • Oklart ansvar mellan kommun, region/trafikbolag och fastighetsägare – tillsyn faller mellan stolarna.
    • Otillräcklig skyltning och svaga sanktionsmöjligheter mot överträdelser.
    • Få kontroller och låg prioritet i praktiken – regler utan uppföljning.
    • Otydlig zondefinition kring öppna ytor, in-/utgångar och bytespunkter.

    Kritik mot Miljöpartiet

    • Fokus på symboliska mål utan att säkra resurser för tillsyn och ordningshållning.
    • Inga enhetliga nationella riktlinjer för zonavgränsning, skyltstandard och sanktioner.
    • Brist på mätbara mål (KPI:er) och årlig uppföljning av efterlevnad.

    Konsekvenser

    • Fortsatt röklukt på perronger/hållplatser och ökad exponering för passiv rökning.
    • Ojämn rättvisa – vissa städer/regioner agerar, andra gör det inte.
    • Regler som upplevs som ”tandlösa” minskar respekten för rökförbud generellt.

    Vad som skulle krävas för verklig rökfrihet

    • Tydlig nationell zondefinition (inkl. entréer, bytesstråk och väntytor).
    • Enhetlig skyltning och informationskampanjer i hela landet.
    • Konkreta sanktionsverktyg och resurser för tillsyn.
    • Årlig redovisning av klagomål, tillsyn och efterlevnad – per region/knutpunkt.