Stockholm.homes

Etikett: Al Capone

  • SAINT VALENTINE’S DAY-MASSAKERN 1929: NÄR ALLA HJÄRTANS DAG BLEV EN BROTTSPLATS

    Den 14 februari 1929 förvandlades ett anonymt garage i Chicago till en symbol för förbudstidens brutalitet. Sju män mejades ner med kulsprutepistoler i vad som såg ut som en polisrazzia men i själva verket var en noggrant planerad avrättning. Saint Valentine’s Day-massakern blev kulmen på ett blodigt gängkrig, chockade en hel nation och kom att påverka både kriminalteknik, lagstiftning och bilden av den amerikanska gangstereran för generationer framåt.

    Vem var GM? Al Capone? Ingen vet med säkerhet. Al Capone dömdes senare för skattebrott, inte för massakern.

    Saint Valentine’s Day-massakern inträffade den 14 februari 1929 i Chicago och blev en av USA:s mest omtalade gängrelaterade masskjutningar. Sju män med kopplingar till North Side Gang mördades i ett garage i Lincoln Park-området, efter att gärningsmännen tagit sig in och två av dem utgett sig för att vara poliser. Sex dog direkt. Den sjunde, Frank Gusenberg, överlevde en kort stund men vägrade identifiera skyttarna och svarade “No one” när polisen frågade vem som skjutit honom.

    Händelsen skedde under förbudstiden (Prohibition), då illegal sprithandel gav enorma inkomster och skapade en hård konkurrens mellan kriminella nätverk. Massakern har ofta tolkats som ett försök att eliminera George “Bugs” Moran, ledare för North Side Gang, men Moran kom aldrig in i garaget. Mycket av misstankarna har genom åren riktats mot Al Capone och Chicago Outfit, men ingen dömdes för dådet.

    BAKGRUND: FÖRBUDSTIDEN OCH EN NY VÅLDSLOGIK

    När 18:e tillägget började gälla 1920 förbjöds tillverkning och försäljning av alkohol i USA. Marknaden försvann inte, men flyttade under jord. Gäng som redan tjänade pengar på spel, bordeller och utpressning fick plötsligt en produkt med masspublik och enorm lönsamhet. Resultatet blev en “företagsekonomi” i kriminalitet: revir, leveranskedjor, mutor och våld som affärsmetod.

    I Chicago sköt gängmord i höjden under perioden, och staden blev en av de tydligaste symbolerna för hur Prohibition drev fram nya former av organiserat våld.

    RIVALERNA: BUGS MORAN OCH AL CAPONES OUTFIT

    North Side Gang var den näst starkaste gruppen i Chicago och leddes av George “Bugs” Moran, känd för sitt temperament och sin hårda stil. De drev smuggling, speakeasies och spel, men också rån och kapningar.

    På andra sidan stod Chicago Outfit, som växte från prostitution och spel till en mer industrialiserad brottsorganisation. Efter att Johnny Torrio lämnat över ledarskapet tog Al Capone över och byggde ett nätverk med stora inkomster, mutsystem och en armé av män som kunde utföra våldsdåd på beställning.

    Moran och Capone hade ibland affärsrelationer, men de var också dödliga rivaler. Konflikten trappades upp under mitten av 1920-talet med attentat och beskjutningar, och spänningarna låg som en tänd tråd in i 1929.

    SJÄLVA MASSAKERN: EN FEJKAD POLISRAZZIA

    Morgonen den 14 februari befann sig sju män i ett garage på North Clark Street. De väntade på Moran och andra, men Moran kom aldrig fram i tid.

    Strax efter 10:30 anlände en svart Cadillac. Två män bar polisuniformer, tre var civilt klädda. Upplägget var smart: om offren trodde att det var en razzia skulle de inte dra vapen eller göra motstånd.

    Inne i garaget tvingades männen ställa sig mot väggen. Därefter öppnade angriparna eld med Thompsonkulsprutepistoler och hagelgevär. Skjutningen beskrivs som metodisk, med eldgivning längs raden i flera höjdnivåer. Totalt ska omkring sjuttio skott ha avlossats från Thompsons och minst en hagelpatron. Därefter gavs “nådaskott” med hagelgevär mot åtminstone två av de skjutna.

    Gärningsmännen lämnade platsen genom att iscensätta en arrest: två civila kom ut med händerna i luften, följda av de “uniformerade poliserna” som höll i vapnen som om de eskorterade fångar. För vittnen kunde det se ut som att polisen precis gjort ett ingripande, inte ett massmord.

    Moran själv körde förbi, såg vad han trodde var polisbil och valde att undvika platsen. Den lilla omvägen räddade sannolikt hans liv.

    EFTERSPELET: MEDIECHOCK OCH EN UTREDNING SOM KÖR FAST

    När polisen kom fram låg sex män döda. Frank Gusenberg var svårt sårad men vid liv och kunde fortfarande tala. Trots upprepade frågor vägrade han avslöja gärningsmännen och dog kort därefter.

    Massakern slog ned som en chockvåg. Tidningar fyllde sina förstasidor med bilder och teorier. Offentligheten upplevde att en gräns passerats: våldet hade blivit för öppet, för militärt och för obevekligt.

    Flera myndigheter öppnade parallella utredningar, vilket skapade konkurrens och förvirring snarare än samordning. Det fanns misstänkta och spår, men bevisningen räckte inte för fällande domar.

    KRIMINALTEKNIK: BALLISTIKENS TIDIGA GENOMBROTT

    Ett centralt inslag i historien är kriminaltekniken. Calvin Goddard, pionjär inom forensisk ballistik, byggde upp ett laboratorium i Chicago för att analysera kulor och hylsor från platsen. Tanken var att kunna koppla ammunitionen till specifika vapen genom spår i metallen.

    Det här var fortfarande relativt nytt som metod. Massakern blev därför också ett exempel på hur brottsutredningar började flytta fokus från enbart vittnen och erkännanden till tekniska spår som kunde jämföras och dokumenteras.

    SENARE SPÅR OCH STRIDIGA TEORIER

    År 1935 greps Byron Bolton i ett annat ärende och erkände att han varit utkik. Han namngav flera personer som skyttar och påstod att ordern kom från Capone, med målet att döda Moran. Bekännelsen stämde delvis med uppgifter som förekommit i memoarer, men har ifrågasatts av senare historiker som menat att vissa av de utpekade hade alibi och att berättelsen innehåller svagheter.

    Andra teorier har pekat på alternativa gärningsmän och andra motiv, och därför betraktas massakern fortfarande som ett klassiskt “olöst” fall där huvudlinjen är tydlig men detaljerna om exakt vilka som deltog förblir omstridda.

    LAGSTIFTNING OCH ARV: VÅLDETS POLITISKA EFTERSKALV

    Massakern blev en del av den bredare berättelsen om 1920- och 30-talens gangsterera, där automatvapen och offentlig brutalitet ökade trycket på politiker att agera. Tillsammans med andra uppmärksammade våldsdåd bidrog händelser som denna till att USA införde National Firearms Act 1934, som reglerade bland annat kulsprutepistoler genom skatter och licenskrav.

    Garaget revs 1967 och platsen blev senare en gräsyta. Tegelväggen där offren stod köptes upp och fragment spreds som “reliker” i olika samlingar, vilket visar hur brottsplatsen förvandlades till både historiskt minne och populärkulturellt objekt.

    VARFÖR HÄNDELSEN FORTFARANDE FASCINERAR

    Saint Valentine’s Day-massakern är mer än en gangsteranekdot. Den visar hur en illegal marknad kan förändra maktbalanser och våldsnivåer i ett samhälle. Den visar också hur teknisk bevisning började få en ny roll i brottsutredningar, och hur en extrem händelse kan driva politiska beslut långt efter att skotten tystnat.

    Faktaruta: Saint Valentine’s Day-massakern
    Datum
    14 februari 1929
    Tid
    Cirka 10:30 (CST)
    Plats
    2122 North Clark Street, Lincoln Park, Chicago, Illinois, USA
    Typ
    Masskjutning / massmord
    Offer
    Sju män (medlemmar och associerade till North Side Gang)
    Döda
    7
    Gärningsmän
    Okända (uppskattningsvis 4–6 personer; två utgav sig för att vara poliser)
    Vapen
    Två Thompson-kulsprutepistoler och hagelgevär
    Vad hände?
    Sju män ställdes upp mot en vägg i ett garage och sköts. Sex dog omedelbart. En överlevde kort men vägrade ange skyttarna.
    Troligt motiv
    Del i maktkampen under förbudstiden; ofta beskrivet som ett försök att döda Bugs Moran, som inte hann fram.
    Efterspel
    Flera utredningar öppnades men ingen fälldes. Händelsen bidrog till ökat tryck för stramare vapenregler i USA (bl.a. National Firearms Act 1934).

  • Tidöregeringen misslyckas med att deportera matbud som lönedumpar sönder arbetsmarknaden.

    Flera matbud följer inte Tidöavtalets regler om att arbetskraftsinvandrare måste tjäna minst 30 000 kronor i månaden. Myndigheterna misslyckas med att dra in arbetstillstånd och deportera arbetskraftsmigranter som lönedumpar och slår sönder den svenska modellen.

    I Stockholm har Al Capone och hans vänner tagit över matbudsmarknaden. Förutom lönedumpade löner fungerar matbuden som jourhavande langare, där man kan få alla möjliga olagliga substanser som crack, LSD, hasch och heroin levererade tillsammans med sin onlinebeställda pizza.

    Innehållsförteckning

    Matbud i Gävle vittnar om låga löner hos Wolt

    Flera matbud i Gävle som arbetar för företaget Wolt vittnar om kraftigt försämrad ersättning och allt svårare villkor. En budförare berättar att sju timmars arbete under en fredagskväll endast gav 350 kronor i intäkt.

    Låg timlön och egna kostnader

    Det motsvarar en timlön på omkring 50 kronor – före skatt och utan avdrag för drivmedel. Eftersom buden använder sina egna fordon måste de även själva stå för kostnader som service, slitage och försäkring.

    Minskad ersättning per körning

    Flera bud uppger att ersättningen per leverans har sänkts samtidigt som antalet uppdrag minskat. Enligt dem gick det tidigare att tjäna mer, men hårdare konkurrens har pressat inkomsterna.

    Wolt menar dock att ersättningen inte sänkts, utan justerats för att skapa bättre balans mellan tillgången på uppdrag och antalet aktiva bud. Kommunikationschefen Erik Lindham förklarar att företaget inte tjänar på att kurirer går utan uppdrag, och att man arbetar för att utöka samarbetet med fler butiker och branscher för att skapa fler leveransmöjligheter.

    Kritik mot regeringen

    Kritiker menar att regeringen sviker svenska arbetare genom att tillåta en arbetsmarknad där utländsk arbetskraft pressar ner lönerna. Trots att minimilönen för arbetsmigranter i Sverige bör ligga över 30 000 kronor i månaden, arbetar många gig-anställda matbud för betydligt lägre ersättning.

    Resultatet, menar kritikerna, blir en lönedumpning som drabbar både svenska arbetstagare och de som redan arbetar i branschen. Myndigheterna kritiseras för att inte ingripa tillräckligt – exempelvis genom att dra in arbetstillstånd, verkställa deportationer där det är aktuellt, eller stoppa företag som anses missbruka systemet.

    Missnöje men ingen strejk

    I andra svenska städer har bud tidigare strejkat i protest mot ersättningsnivåerna, men i Gävle är någon strejk ännu inte aktuell. Flera bud berättar att de är rädda för att protestera öppet, eftersom de fruktar att förlora sina uppdrag.

    De flesta vill därför inte framträda med namn eller bild.

  • Tidöregeringen gör skillnad , svårare för lönedumpad arbetskraft att få arbetstillstånd i Sverige.

    Efter månader av hårda konflikter enades Tidöpartierna på måndagen om ett nytt lönegolv för arbetskraftsinvandrare: 90 procent av medianlönen. Beskedet beskrivs som en kompromiss som både ska underlätta för företag att rekrytera – och samtidigt motverka skuggsamhället där matbud utnyttjas och i vissa fall används som täckmantel för knarkförsäljning.

    Matbudet kör inte bara ut pizza – som tilläggsprodukt kan man få jazztobak med extra mycket THC. Det nya Al Capone-samhället sätter inga gränser.

    Kompromissen som ska ändra spelplanen för arbetskraftsinvandringen

    Det är måndag förmiddag i riksdagens presscenter. Kamerorna klickar, pennor raspar. Efter månader av slitningar visar Tidöpartierna plötsligt upp en enad front. På podiet står ministrar och talespersoner som nyligen låg i öppen konflikt – nu presenterar de en kompromiss om arbetskraftsinvandringen.

    Lönegolvet för arbetskraftsinvandrare höjs till 90 procent av medianlönen. En nivå mellan Liberalernas krav på lättnader och Sverigedemokraternas linje om skärpta regler.

    – Det här är en extremt bra överenskommelse ur min synvinkel, säger Ludvig Aspling (SD) och nickar belåtet.

    Från konflikt till samsyn

    Frågan om lönegolv har varit ett sår i samarbetet. I dag gäller 80 procent av medianlönen – motsvarande 29 680 kronor. Tidöavtalet pekade mot 100 procent, cirka 37 000 kronor. Men när arbetsmarknadsminister Johan Britz (L) varnade för att det skulle slå hårt mot företagens kompetensförsörjning öppnades en spricka.

    Nu landar parterna i 90 procent, något integrationsminister Simona Mohamsson (L) beskriver som en balans mellan arbetslinjen och näringslivets behov.
    – Det här är en vinst för Sverige. Inte för Liberalerna, utan för Sverige, säger hon.

    Att mota bort skuggsamhället

    Bakom kompromissen finns också ett större syfte: att pressa tillbaka det parallella samhälle som vuxit fram. Kritiker har länge pekat på hur låglönejobb inom till exempel matbudstjänster i storstäderna används som täckmantel för kriminalitet.

    I Stockholm har polis och myndigheter varnat för hur cyklande bud utnyttjats i narkotikahandel. Med högre lönekrav hoppas regeringen både skydda seriösa arbetstagare och täppa till möjligheterna för den organiserade brottsligheten.

    – Det här handlar inte bara om migration, utan om att minska utrymmet för ett Al Capone-samhälle där oseriösa aktörer gömmer sig bakom till synes vanliga jobb, säger en person nära förhandlingarna.

    En chans till lön att leva på

    För matbuden själva kan beslutet innebära en förändring i vardagen. Med ett högre golv säkras en inkomst som går att leva på, istället för att riskera fastna i beroende av svartjobb, usla villkor och dubbla arbetsgivare.

    – Personerna mellan 90 och 100 procent av medianlönen är de minst problematiska invandrarna vi har, säger Aspling, som tidigare riktat hård kritik mot Liberalernas hållning men nu valt en ny ton.

    SD:s stora vinstfråga

    Samtidigt presenterades skärpta regler för anhöriginvandring. Den som vill ta hit en anhörig måste framöver ha bott i Sverige i minst två år, försörjningskraven skärps och antalet tillåtna anhöriga begränsas. Här pekar Aspling på en tydlig vinst för SD.

    – Nettoeffekten är att invandringen kommer minska rejält, säger han.

    Historisk omläggning

    Migrationsminister Johan Forssell (M) beskriver helheten som en historisk omläggning av svensk migrationspolitik.
    – För tio år sedan var Sverige ett skräckexempel. I dag går vi före, säger han.

    Framtiden avgör

    Kompromissen landar i ett läge där arbetslösheten ligger på 8,7 procent, samtidigt som många branscher skriker efter arbetskraft. Näringslivet varnar fortsatt för svårigheter att rekrytera, men Tidöpartierna lovar årliga uppföljningar.

    Frågan är om reformen på sikt lyckas hålla balansen: att både säkerställa kompetensförsörjning och slå undan benen för det framväxande skuggsamhället.

  • Pitabrödskriget – så tog den organiserade brottsligheten över bagerimarknaden

    I det mångkulturella Al Capone-Sverige har brottsligheten tagit sig in i bagerinäringen.

    Innehållsförteckning

    Mordbränder, mutor och slavliknande arbetsvillkor – bakom pitabrödets väg till butikshyllorna döljer sig en av Sveriges mest osannolika och mörka brottshärvor.

    Brödet som blev blodigt allvar

    Det som för många är ett självklart inslag till måltiden har blivit en kampzon för kriminella nätverk. Pitabrödet – en basvara i många icke Svenska hushåll – omsätter hundratals miljoner kronor i Sverige. Men marknaden har lockat krafter långt bortom vanliga företagsstrategier.

    I juli 2023 brann flera lastbilar utanför ett känt bageri i södra Stockholm. Enligt polisens uppgifter var det bara ett i raden av attentat i ett pågående bagerikrig. I polisens interna dokument går konflikten under namnet ”Operation Pita”.

    När man följer spåren leder de ofta till Södertäljenätverket, en kriminell organisation som under lång tid använt våld och hot för att stärka sitt grepp över både den illegala och den lagliga ekonomin.

    – Det vi ser är hur kriminella aktörer använder bränder, sprängningar och hot för att pressa företagare till att sälja, samarbeta eller försvinna, säger kriminalinspektör Richard Holz, insatsledare i Södertälje.

    Bagerier som guldgruvor för nätverken

    Varför just bröd? Polisen har flera teorier:

    • Stora pengar i pitabröd – försäljningen är stabil i områden där brödet är en basvara.
    • Lätt att dölja svartarbete och penningtvätt – bagerier sysselsätter ofta tillfällig eller illegal arbetskraft.
    • Leveransavtal är lukrativa – den som får in foten hos dagligvarukedjor eller offentlig sektor får en trygg intäkt.
    • Perfekt fasad för smuggling – brödtransporter kan även bära narkotika och vapen.

    Misstankarna om korruption är allvarliga. Uppgifter pekar på att tjänstemän inom kommuner och regioner mutats för att skriva leverantörsavtal med kriminellt kontrollerade bagerier.

    Sammantaget gör detta pitabrödsmarknaden till en oväntad men attraktiv spelplats för den organiserade brottsligheten.

    Fallet Bake my day

    Mitt i stormens öga står företaget Bake my day. Bageriet startade i Huddinge 2017 och har på kort tid vuxit till ett brödimperium genom uppköp i Mälardalen, Hälsingland och Skåne. Bland kunderna finns både Axfood (Hemköp och Willys) och Stockholms stad, som köpt bröd för miljontals kronor till skolor.

    Men bakom expansionen finns en annan verklighet. Vittnesmål från anställda visar på slavliknande arbetsvillkor:

    • Arbetsdagar på upp till 16–18 timmar.
    • Utebliven ersättning för stora delar av övertiden.
    • Övervakning och ifrågasatta toalettbesök.
    • Personal som tvingats sova på kartonger när sista bussen gått.

    – Jag jobbade från nio på morgonen till halv tolv på natten, varje dag i månader. Jag orkade inte mer, jag tänkte på att ta livet av mig, berättar en tidigare anställd.

    Arbetsmiljön har dessutom präglats av smuts och skadedjur. Bilder visar råttspillning bland brödkartonger och en video en död fågel i en bakform. Enligt flera källor var rutinen på morgnarna att skrämma bort gnagare innan produktionen kunde börja.

    Kommunala inspektioner har vid flera tillfällen slagit ner på allvarliga hygienbrister. Men eftersom många av kontrollerna varit föranmälda har de ofta inte resulterat i anmärkningar.

    Bränderna i Huddinge

    Bake my day har även drabbats av flera misstänkta mordbränder.

    • April 2021: En brand anläggs i trapphuset. Övervakningskameror visar två personer som tar sig in och häller brännbar vätska.
    • En vecka senare: En ny brand startar på taket. Anställda släcker själva med pulversläckare innan byggnaden tar eld.

    Utredningarna rubricerades som försök till mordbrand. För de anställda innebar det ytterligare stress i en redan pressad arbetsmiljö.

    Illegala invandrare och polisrazzior

    En annan dimension av bagerikriget är användningen av illegala invandrare arbetskraft. 2024 dömdes en chef på Bake my day till dagsböter för att en man utan arbetstillstånd arbetat i produktionen.

    Enligt vittnesmål ska chefer ha beordrat arbetare att gömma sig under kartonger vid polisrazzior. Företagets vd Moses Isik avfärdar uppgifterna som ”självklart osanna” och hänvisar till förbättrade rutiner.

    Företagets svar

    När tidningen Arbetet konfronterade Bake my days vd Moses Isik avfärdade han anklagelserna som ”skitsnack”.

    – Våra 200 anställda är nöjda och vi har kollektivavtal, sa han.

    Han medger att det förekommit fel i löneutbetalningar under 2024 men hävdar att de rättats till. Han menar också att uppgifterna om extrema arbetspass och skadedjur är överdrivna eller felaktiga.

    Expansion trots allt

    Trots alla kontroverser planerar Bake my day att lämna sin gamla fabrik i Huddinge och flytta in i en nybyggd anläggning vid Arlanda. Företaget talar öppet om fortsatt expansion och marknadsför sig som en ”socialt ansvarstagande arbetsgivare” med engagemang i välgörenhetsprojekt.

    Men för många anställda och konkurrenter återstår bilden av en bransch där hot, våld och oegentligheter blivit en del av vardagen.

    Den dolda svarta ekonomin

    Polisen uppskattar att den svarta ekonomin i Sverige omsätter mellan 100 och 150 miljarder kronor årligen. Att dessa pengar göms i laglig affärsverksamhet är ingen nyhet – men fallet med pitabröden visar hur vardagliga varor kan bli redskap i den organiserade brottslighetens maskineri.

    – Målet är alltid att tvätta brottspengar till lagliga inkomster som går att använda i vardagen. Brödbranschen är ett tydligt exempel, säger kriminalinspektör Richard Holz.

    En bransch i korseld

    För vanliga konsumenter är brödpåsen i butikshyllan ett vardagligt val. För entreprenörer kan det vara en fråga om liv och död.

    Det så kallade pitabrödskriget är mer än en konflikt om marknadsandelar. Det är en berättelse om hur organiserad brottslighet, korruption och dåliga arbetsvillkor vävs samman – med bröd som täckmantel.

    Frågan är inte bara vilket bröd som hamnar på middagsbordet. Frågan är också: vem äger egentligen Sveriges pitabröd?

    Tidslinje: Pitabrödskriget och Bake my day

    • Tidigt 2000-tal – Misstänkta bränder mot bagerier i Stockholmsområdet kopplas senare till organiserad brottslighet.
    • 2017 – Bake my day grundas i Huddinge efter ägarbyte i bageriet Alimenta.
    • 2018–2020 – Företaget expanderar genom att köpa upp bagerier i Mälardalen, Hälsingland och Skåne.
    • April 2021 – Första branden på Bake my day: trapphuset sätts i brand.
    • 27 april 2021 – Ny brand på taket, brännbar vätska används. Händelsen rubriceras som försök till mordbrand.
    • 2022 – Kommunen hittar skadedjursspillning i samtliga personalutrymmen. Kraven på akut rengöring noteras.
    • 2023 juli – Lastbilar brinner vid ett bageri i södra Stockholm. Händelsen ses som del av bagerikriget.
    • Början av 2024 – Polisrazzior på Bake my day, vittnesmål om gömda papperslösa arbetare.
    • Våren 2024 – Skatteverket och Migrationsverket får tips om ”inhumana arbetsvillkor”.
    • 2024 – En chef på Bake my day döms till dagsböter för brott mot utlänningslagen. Företaget får betala nästan 100 000 kronor i böter.
    • Slutet av 2024 – Företaget planerar expansion till ny fabrik vid Arlanda.