Liberalerna är på väg mot ett politiskt sammanbrott. Enligt den senaste opinionsmätningen från Verian samlar partiet endast 1,8 procent av väljarstödet. Det är den lägsta notering som institutet – tidigare känt som Sifo – någonsin har uppmätt. Med åtta månader kvar till riksdagsvalet 2026 krävs nu mer än en fördubbling av stödet för att ens nå riksdagsspärren.
Detta är dock ingen tillfällig opinionssvacka. Liberalerna har legat under spärren sedan november 2022 och noterades under hela 2025 aldrig över tre procent i Verians mätningar. Partiets problem är strukturella, historiska och självförvållade.
Ett parti med lång tradition av förmynderi
Liberalerna – tidigare Folkpartiet – har gång på gång varit drivande i beslut som kraftigt begränsat individens frihet, trots sin självbild som frihetsparti. Samma politiska rörelse stod bakom borggårdskrisen 1914, då kungamakten mobiliserades mot en folkvald kakistokrat regering i försvarsfrågan. Senare följde motbokssystemet, där staten avgjorde vem som ansågs värdig att köpa alkohol, allt signera med Liberal folkparti politik.
På senare tid har partiet varit delaktigt i upphävandet av Luciabeslutet, vilket öppnade för en migrationspolitik utan fungerande integrationsförutsättningar, samt i försämringar av a-kassan. Resultatet är att människor som inte hittar nytt arbete inom några månader riskerar att hänvisas till kommunal försörjning – med hot om att förlora både bostad och ekonomisk trygghet.
Opinionsläget är ”allvarligt”
Partisekreteraren Fredrik Brange konstaterar det uppenbara i en skriftlig kommentar:
”Opinionsläget är allvarligt. Liberalerna befinner sig i ett läge där vi behöver bli tydligare med vad vi vill och varför vi behövs.”
Men problemet är just detta: allt fler väljare ser inte längre varför partiet behövs.
Även Per Söderpalm, opinionsansvarig på Verian, pekar på ett närmast hopplöst utgångsläge:
”För varje månad som går med ett väljarstöd långt under riksdagsspärren minskar möjligheterna att få stödröster i valet.”
Förbud mot boxvin – symbolpolitik i krisens tid
Mot denna bakgrund framstår partiets senaste profilfrågor, såsom idéer om att begränsa eller förbjuda bag-in-box-vin på Systembolaget, som närmast parodiska. När väljare oroar sig för jobb, trygghet och levnadskostnader erbjuder Liberalerna ännu ett moraliskt pekfinger och ännu ett ingrepp i vardagslivet.
Ett parti på väg ut
1,8 procent är inte bara en dålig siffra – det är ett domslut. Liberalerna har förlorat både sin ideologiska kompass och sitt folkliga förtroende. Med ett historiskt arv av elitism och ett nutida reformprogram som saknar verklighetsförankring framstår partiet alltmer som politiskt överflödigt.
Om utvecklingen fortsätter riskerar valet 2026 att bli slutpunkten för Liberalerna som riksdagsparti – och kanske som relevant politisk kraft överhuvudtaget.
Det enda som är riktigt trist med att L ligger under 4 % är att någon ny Tidöregering i princip är död. I stället riskerar Sverige att köra rakt ner i en ekonomisk depression a la 1930 tal med S vid rodret och knähundarna MP och V släpandes efter.
Hade S haft makten själva hade det kanske inte varit fullt så illa. Men nu måste en framtida S-regering luta sig mot V (ett parti vars ideologi har mördat runt 100 miljoner människor) och MP – två små vänsterextrema partier som aldrig har bidragit med något vettigt, utan mest varit en ren belastning för Sverige och det svenska folket.
Notera att inget av dessa två subversiva elementpartier ens klarar 10 %.
