Etikett: Våldsbrott

  • Stureplansmassakern – ett fruktansvärt brott, där samhället inte klarade av att ge gärningsmännen tillräckligt långa fängelsestraff.

    En av Kriminalvårdens celler någonstans i Sverige. Tänk om de som byggde Sverige hade det så här mysigt på äldreboendet Ättestupan som drivs av Stockholm stad?

    Ett brott som var början på slutet av folkhemmet.

    Stureplansmorden inträffade tidigt på morgonen den 4 december 1994 i Stockholms nöjeskvarter kring Stureplan. Fyra unga människor dödades och ett tjugotal skadades när automateld riktades mot entrén till nattklubben Sturecompagniet. Händelsen fick ett enormt genomslag i medier och blev ett nationellt trauma, eftersom våldet slog till i en miljö som många förknippade med vardagligt nöjesliv snarare än livsfara.

    Från avvisning till masskjutning

    Bakgrunden till dådet var en till synes trivial konflikt. Ett sällskap nekades inträde på krogen efter bråk med ordningsvakter. Alkoholpåverkan, upplevd kränkning och gruppdynamik bidrog till en snabb eskalering. I stället för att lämna platsen beslutade sig gärningsmännen för att hämta ett skjutvapen och återvända.

    Vapnet var en norsk automatkarbin av typen AG-3 (norsk benämning på H&K G3, det som i Sverige kallas AK4), ett militärt vapen med hög eldhastighet. När skotten avlossades riktades de rakt in i entrén, där både personal och gäster befann sig. Fyra personer dödades, däribland ordningsvakten Joakim Jonsson och tre unga kvinnor, en av dem författaren Daniella Josberg.

    Gärningsmän och straff

    Den som enligt domstolarnas bedömning avlossade skotten var Tommy Zethraeus. Han dömdes 1995 till livstids fängelse för fyra mord och flera mordförsök. År 2018 beslutade Örebro tingsrätt att omvandla livstidsstraffet till 39 års fängelse. Efter att ha avtjänat två tredjedelar av straffet frigavs han villkorligt i december 2020.

    Medgärningsmannen Guillermo Márquez Jara dömdes i tingsrätten till tio års fängelse för medhjälp till mord och grovt vållande till annans död. Efter överklaganden sänktes straffet först till fyra år i hovrätten, men höjdes senare av Högsta domstolen till sex års fängelse. Han frigavs villkorligt år 2000 efter att ha avtjänat två tredjedelar av sitt straff.

    Farshad Doosti, som också deltog i händelseförloppet, dömdes slutligen till sex års fängelse för medhjälp till grovt vållande till annans död och grovt vållande till kroppsskada. Även han frigavs villkorligt efter att ha avtjänat huvuddelen av sitt straff.

    Ytterligare flera personer dömdes för medhjälp, skyddande av brottsling samt olaga vapeninnehav, med straff som varierade från villkorlig dom och skyddstillsyn till kortare fängelsestraff.

    Rättsprocessens betydelse

    Rättegångarna efter Stureplansmorden blev vägledande för hur svenska domstolar bedömer ansvar i grova våldsbrott med flera inblandade. En central fråga var skillnaden mellan uppsåt och grov oaktsamhet. Domstolarna slog fast att även om alla inte haft för avsikt att döda, bar de ett tungt ansvar eftersom de medvetet deltagit i ett extremt riskfyllt handlande.

    Varför Stureplansmorden fortfarande diskuteras

    Ur ett samhälls- och beteendevetenskapligt perspektiv visar Stureplansmorden hur flera faktorer kan samverka till katastrof: alkoholens påverkan på omdömet, grupptryckets kraft, tillgången till illegala vapen och den täta urbana miljön där många oskyldiga befinner sig på liten yta.

    Händelsen påverkade debatten om krogvåld, ordningsvakters säkerhet och illegal vapenhantering i Sverige under 1990-talet, och används fortfarande som ett exempel på hur snabbt en konflikt kan eskalera till massvåld.

    Ett samhälle som misslyckas med att bestraffa kriminella

    Än i dag väcker Stureplansmorden starka känslor, inte minst i samband med frigivningen av de dömda. Att ett livstidsstraff kan tidsbegränsas till så lite som 39 år visar enligt kritiker på grova brister inom det svenska rättsväsendet. Experter menar att livstid ska vara livstid. En ofta nämnd jämförelse är Anders Behring Breivik i Norge, som dömdes till livstids förvaring.

    Många menar att kostnaderna för att förvara sådana här gärningsmän blir extremt höga, men att detta delvis beror på hur kriminalvården är utformad. Kritiker hävdar att straffverkställigheten hade kunnat outsourcas till länder där kostnaderna är lägre och där man tydligare optimerar vad en livstidsdömd mördare får kosta samhället. Det hade inneburit mindre fokus på exempelvis Oxfilé och Playstation 5 i cellen, men samtidigt lägre kostnader för skattebetalarna och mindre börda för hederliga medborgare som annars tvingas finansiera en mycket kostsam kriminalvård.

    Fakta – Stureplansmassakern (1994)

    Datum 4 december 1994
    Plats Sturecompagniet, Stureplan, Stockholm
    Typ av brott Masskjutning
    Vapen Norsk automatkarbin AG-3 (H&K G3 / svenska AK4)
    Mördade 4 personer
    Skadade Cirka 20 fysiskt skadade (därtill psykiskt skadade)

    Dödsfall

    • Joakim Jonsson (ordningsvakt)
    • Kristina Oséen
    • Katinka Genberg
    • Daniella Josberg (författare)

    Gärningsmän och fängelsestraff (33% ”straffrabatt” = villkorlig frigivning efter 2/3)

    Gärningsman Dom Avtjänat (ca 2/3)
    Tommy Zethraeus ( Svensk ) Livstid → omvandlat till 39 år (2018) Ca 26 år (frigiven dec 2020)
    Guillermo Márquez Jara ( Chili ) 6 år Ca 4 år
    Farshad Doosti (Iran) 6 år Ca 4 år

    Not: ”33% straffrabatt” syftar här på villkorlig frigivning efter två tredjedelar av utdömt fängelsestraff.

  • Hökarängensmordet

    En solig sensommardag i Hökarängen är det svårt att ana vad som en gång hände här. Men sommaren 1965 begicks ett mord på Söndagsvägen som skakade Sverige och spräckte bilden av folkhemmets trygghet. I dag är platsen stillsam – men historien lever kvar i husen, grönskan och minnet av en idyll som inte höll.

    Eva Marianne ”Kickan” Granell misstänktes mördas av Friedrich Wagner.

    HÖKARÄNGEN.
    Det är strax efter halv nio en solig sensommarsöndag i slutet av augusti. Luften är klar och stilla. Från tunnelbanan i Hökarängen leder promenadvägen genom ett smalt skogsparti mot radhusområdet Skönstaholm. Stegen blir långsammare ju närmare jag kommer.

    Här, på Söndagsvägen, inträffade sommaren 1965 ett mord som skakade om Sverige och rubbade bilden av det trygga folkhemmet.

    I dag är det svårt att föreställa sig dramatiken. Radhusen ligger tyst inbäddade i grönska. Trädgårdarna är välskötta. Inget i miljön skvallrar om det som en gång hände.

    Den österrikiske medborgaren Friedrich Wagner, då 25 år gammal, friades i tingsrätten i december 1965. Ett år senare ändrade hovrätten bedömningen och dömde honom för grov misshandel samt grovt vållande till annans död. Däremot ansågs det inte styrkt att han haft uppsåt att döda, eftersom rätten bedömde att det inte med full säkerhet kunde fastslås att han skulle ha genomfört gärningen om han känt till att nedsövningen skulle leda till död. Därför dömdes han inte för mord.
    Påföljden blev psykiatrisk tvångsvård enligt dåvarande sinnessjuklagstiftning. Efter en tids vård på mentalsjukhus utvisades han i november 1968 till Österrike, där han avled år 2010

    En modern idyll

    När Skönstaholm stod färdigt i början av 1950-talet låg området längst ut i södra Stockholm. Nynäsvägen var då fortfarande en grusväg. Hit flyttade unga familjer in i nybyggda radhus – ljusa, funktionella och moderna.

    Sverige befann sig mitt i rekordåren. Ekonomin växte snabbt, reallönerna steg och framtidstron var stark. Det var folkhemmets glansperiod, präglad av trygghet, stabilitet och optimism.

    Skönstaholm kom att beskrivas som ett idealområde. Ett svenskt radhusparadis där barn lekte fritt och grannar kände varandra.

    Men sommaren 1965 förändrades allt.

    Mordet som bröt bilden

    Natten mellan den 25 och 26 juli 1965 mördas den 19-åriga Eva Marianne ”Kickan” Granell i sitt föräldrahem på Söndagsvägen. Föräldrarna är bortresta på semester. Kroppen hittas först två dagar senare.

    Inledningsvis misstänks självmord. Men snart står det klart att hon bragts om livet. En omfattande mordutredning inleds – den största i Sverige fram till dess.

    Brottet får enorm uppmärksamhet i pressen. Dels på grund av omständigheterna, dels för att det sker mitt i sommaren, när nyhetsutbudet är tunt. Men framför allt för att brottet äger rum i en miljö som uppfattas som trygg och skyddad.

    Det här är inte den sorts plats där sådant händer.

    Ett år av brytning

    1965 var ett år då flera händelser bidrog till att skaka den svenska självbilden. Samma sommar inträffar Hötorgskravallerna i Stockholm, där ungdomar och polis drabbar samman på ett sätt som saknar motstycke i modern tid.

    En ny generation håller på att ta plats – unga människor som vuxit upp i välstånd och som inte delar föräldrarnas erfarenheter av krig och brist. Samtidigt finns kalla kriget ständigt närvarande i bakgrunden, som en lågmäld men påtaglig oro.

    I detta sammanhang blir Hökarängsmordet mer än ett isolerat brott. Det uppfattas som ett tecken på att något håller på att förändras. Att det trygga samhället inte är så slutet och skyddat som man trott.

    Offret – inte bara en rubrik

    I rapporteringen riskerade offret länge att reduceras till en symbol eller ett kriminalfall. Men bakom rubrikerna fanns en ung kvinna med framtidsplaner.

    Hon hade nyligen rest från sin fästmans sommarstuga till föräldrahemmet för att se om hon fått besked om antagning till en eftertraktad sekreterarutbildning. Ett liv höll just på att ta form.

    Det är detta som gör mordet så djupt berörande: inte bara våldet, utan allt som abrupt tog slut.

    Faktaruta: Rättsprocessen i korthet
    • December 1965: Friedrich Wagner, 25-årig österrikisk medborgare, frikänns i tingsrätten.
    • December 1966: Hovrätten dömer honom för grov misshandel och grovt vållande till annans död.
    • Inte mord: Rätten bedömer att det inte med full säkerhet kan fastslås att han skulle ha genomfört gärningen om han vetat att nedsövningen skulle leda till död.
    • Påföljd: Psykiatrisk tvångsvård enligt dåvarande sinnessjuklagstiftning.
    • 1968: Utvisas till Österrike i november.
    • 2010: Avlider i Österrike.
  • Trump gör skillnad emot brottslighet i Washington

    Innehållsförteckning

    Trump lanserar stor insats mot brottslighet i Washington

    Med ett tydligt budskap om att återställa ordning och trygghet på gatorna i den amerikanska huvudstaden har president Donald Trump inlett en av de mest omfattande federala brottsbekämpningsinsatserna i Washingtons moderna historia.

    Nödläge och mobilisering av Nationalgardet

    För bara några dagar sedan utlyste presidenten ett nödläge för allmän säkerhet och meddelade att 800 soldater ur Nationalgardet skulle kallas in för att stötta stadens polisstyrkor. Han var tydlig med att insatsen syftar till att rensa gatorna från kriminella element, våldsbrottslighet, illegala vapen och annan verksamhet som skapar otrygghet för laglydiga invånare. Om behovet finns är han även beredd att kalla in militären för att säkerställa att målen uppnås.

    Synlig närvaro i stadskärnan

    Redan första veckan har närvaron märkts av. Pansarfordon har patrullerat centrala delar av staden, särskilt vid känsliga platser och turistattraktioner. Barrikader har rests vid myndighetsbyggnader, och soldater har interagerat med allmänheten, vilket både stärker synligheten och trygghetskänslan. Utöver Nationalgardet deltar 500 federala agenter, och insatsen har potential att bli en modell för liknande åtgärder i andra brottsutsatta storstäder som New York och Chicago.

    Gripanden redan första dygnet

    Vita husets pressekreterare Karoline Leavitt rapporterade att redan under första kvällen greps 23 personer. Bland dessa finns misstänkta för mord, vapenbrott, narkotikahandel, stalking, vårdslös körning och andra allvarliga brott.
    – Detta är bara början, sade Leavitt, och betonade att administrationen under den kommande månaden målmedvetet kommer att spåra upp och gripa våldsamma lagöverträdare, stoppa den kriminalitet som undergräver tryggheten och återställa säkerheten för vanliga amerikaner.

    FBI och polisen i samarbete

    Enligt FBI-chefen Kash Patel deltog FBI-agenter i ungefär hälften av gripandena. Två dagar senare hade antalet gripna stigit till 43. Den lokala polischefen Pamela Smith välkomnar satsningen och menar att det är ett avgörande steg för att minska tillgången på illegala vapen och därmed förebygga våldsbrott.
    – Vi vet att vi måste få bort illegala vapen från våra gator, och denna ökade närvaro kommer att göra vår stad tryggare, säger Smith.

    Allvarlig brottsstatistik

    Insatsen kommer i en tid då Washingtons mordstatistik väcker oro. Bara timmar efter att Nationalgardet anlänt inträffade årets 100\:e mord, bara drygt en kilometer från Vita huset. Den siffran placerar huvudstaden över genomsnittet jämfört med andra större amerikanska städer. Polisfackets ordförande Gregg Pemberton anklagar dessutom stadens ledning för att manipulera brottsstatistik och att invånarna länge fått en falsk bild av läget.

    Juridiskt stöd för insatsen

    Trump har aktiverat D.C\:s Nationalgarde under Title 32, vilket innebär att styrkorna kan samverka både med lokala polisen och federala myndigheter, samtidigt som delstaten fortfarande formellt behåller viss kontroll. Syftet är att snabbt och effektivt skapa resultat. Målet är inte bara att göra gatorna säkrare under de 30 dagar insatsen pågår, utan att bygga upp en varaktig känsla av trygghet för invånare och besökare.

    Pirro: ”Statistiken betyder inget för offren”

    Vid Justitiedepartementet betonade den nytillträdda federala åklagaren Jeanine Pirro att hon inte låter sig imponeras av siffror som säger att brottsligheten sjunkit med 26 procent det senaste året. Hon lyfte fram att människor fortfarande utsätts för grova våldsbrott, vilket är det som räknas för de drabbade.

    Även fokus på kultur och historia

    Parallellt har presidenten initierat en översyn av innehållet i Smithsonian Institution, med målet att ge en mer positiv och patriotisk bild av USA\:s historia och värderingar. Han anklagar museet för att tidigare ha spridit berättelser som svartmålar amerikanska och västerländska traditioner. Genom ett dekret från mars har Vita huset fått mandat att påbörja förändringen.

    En insats med signalvärde

    Den pågående operationen i Washington framstår därmed som både en säkerhetsinsats och en symbolpolitisk markering: att ordning och trygghet är centrala prioriteringar för presidenten och hans administration. Om resultaten blir bestående kan modellen komma att spridas till fler städer som kämpar med liknande problem.

    Faktaruta: Insatsen i Washington, D.C.

    Samlad brottsbekämpningsinsats med Nationalgardet och federala myndigheter.

    800 nationalgardister
    500 federala agenter
    30 dagar planerad varaktighet

    Resultat hittills

    • 23 gripanden första kvällen (mord, vapenbrott, narkotika m.m.).
    • Totalt 43 gripanden rapporterade två dagar senare.
    • Ökad synlig närvaro: patruller, barrikader, stöd vid myndighetsbyggnader och turistmål.

    Syfte och inriktning

    • Minska våldsbrott, få bort illegala vapen och öka tryggheten.
    • Genomförs under Title 32 – samverkan mellan lokal och federal nivå.
    • Kan bli modell för liknande insatser i bl.a. New York och Chicago.

    Reaktioner

    • Polischefen välkomnar stödet för att få bort illegala vapen.
    • Borgmästaren kritisk och varnar för maktöverskridande.
    • Polisfacket ifrågasätter stadens brottsstatistik.

    Status: Pågående insats. Uppdatera siffror löpande vid nya rapporter.