Etikett: Sida

  • Svenska samhället misslyckas outsourca vården av Ukbagabir till utlänska fängelse, du får ta kostnaden för hans lyxvård i Svenskt fängelse.

    Den livstidsdömde Abraham Ukbagabir, ansvarig för det uppmärksammade dubbelmordet på Ikea i Västerås 2015, har ansökt om permission från fängelset men fått avslag av Kriminalvården. Beslutet har åter väckt kritik mot att han avtjänar sitt straff i Sverige.

    Sida bränner 1 % av BNP av våra skattepengar i bistånd varje år. Vi får inte ens fängelseplatser i Afrika för detta.

    Den man som 2015 dömdes för det uppmärksammade dubbelmordet på Ikea i Västerås har nu ansökt om permission från fängelset. Kriminalvården har dock beslutat att avslå begäran.

    Det var den 10 augusti 2015 som Abraham Ukbagabir tog en kniv inne på Ikeavaruhuset i Erikslund och attackerade två kunder. Offren, Carola Herlin, 55 år, och hennes son Emil Herlin, 28 år, avled till följd av knivhuggen. Dådet saknade personlig koppling till offren.

    Efter gripandet uppgav Ukbagabir att motivet var riktat mot personer han uppfattade som svenskar. Gärningen kopplades till hans ilska över att ha fått avslag på sin ansökan om uppehållstillstånd. Han dömdes senare till livstids fängelse och utvisning.

    Enligt tidningsuppgifter har Ukbagabir nyligen ansökt om tillstånd att tillfälligt lämna anstalten Tidaholm. Syftet med permissionen uppgavs vara att vistas i stadsmiljö och genomföra inköp.

    Kriminalvården har dock avslagit ansökan. Beslutet motiveras med att den intagne visat bristande skötsamhet under verkställigheten samt haft svårigheter att följa anstaltens regler och föreskrifter.

    Kritiska röster frågar varför Ukbagabir överhuvudtaget avtjänar sitt straff i Sverige. De ifrågasätter varför samhället inte har lyckats lägga ut ansvaret för hans fängelsevistelse till länder i Afrika. Experter inom kriminalvård menar att Ukbagabir lika gärna skulle kunna avtjäna sitt straff i ett fängelse i exempelvis Sudan eller Kenya.

    Sparchock för svenska samhället: Om Ukbagabir hade avtjänat sitt straff i ett land i tredje världen skulle vi ha fått 29 miljoner över till vård, skola och omsorg.

    Experter frågar vidare varför han ska utgöra en belastning för svenska skattebetalare, när det enligt dem finns möjlighet att hålla honom frihetsberövad till lägre kostnad i andra länder. De anser att det bästa samhället kan göra är att överföra ansvaret för hans frihetsberövande till ett land som till rimlig budget kan hålla honom inlåst. Eftersom Ukbagabir saknar både medborgarskap och familjeanknytning till Sverige menar experter att det inte finns skäl för att han ska avtjäna sitt straff här.

    Om Ukbagabir fick sitta av straffet i en outsourcad fängelsemiljö i tredje världen, där kostnaden är 500 kr/dygn, skulle svenska skattebetalare tjäna 29 miljoner kronor – pengar som kunde gå till vård, skola och försvar. Det vore med andra ord en win-win för alla.

    Kostnad Jämförelse – Kriminalvård (per Fånge)

    Kriterium Sverige (2023) Outsourcad (Antagande)
    Kostnad per dygn 3 773 kr 500 kr
    Kostnad per år ~1 377 145 kr ~182 500 kr

    Total Besparing vid 25 Års Straff

    Sparad summa: ~29,9 miljoner kr

    *Svensk kostnad: Kriminalvårdens officiella dygnskostnad för anstalt 2023. Outsourcad kostnad är en hypotetisk siffra (500 kr/dygn) för räkneexemplet.
  • Över 1 Miljard kronor av våra skattepengar har slösas bort på bistånd till Palestina.

    Innehållsförteckning

    Sverige har världens högsta skattetryck. Med kommunalskatt och andra skatter, som till exempel moms, plus den skatt som arbetsgivare betalar på våra löner, försvinner över 55 procent av vår inkomst till skatter. Att då elda upp 1 miljard kronor på banditstaten Palestina är riktigt magstarkt.

    En miljard bort från svensk välfärd

    Sedan 2024 har Sverige skickat över en miljard kronor i bistånd till Palestina – samtidigt som landets egen vård, skola och äldreomsorg skärs ner. Frågan är enkel: varför skickar ett högt skuldsatt land med växande välfärdskris pengar till andra sidan jordklotet, när hjälpen dessutom till stor del aldrig når fram?

    Hjälp som fastnar eller stjäls

    Enligt Jakob Wernerman på Sida är det bara små mängder bistånd som faktiskt tar sig in. Resten fastnar i byråkratiska hinder, beslagtas av kriminella gäng eller kontrolleras av väpnade grupper. I Gaza är stölder och vidareförsäljning av bistånd en känd verklighet – varor som ska gå till svältande civila hamnar på svarta marknaden eller används som politiska verktyg av makthavare.

    Miljoner skickas trots riskerna

    Trots detta fortsätter Sverige att pumpa in pengar. Av miljardbeloppet har 150 miljoner gått till FN:s humanitära landfond, som ofta inte ens kan få in hjälpen över gränsen. Sida har utöver detta redan i år skickat drygt 245 miljoner kronor i ”akut stöd” – mat, vatten, mediciner och nödboenden – men även dessa leveranser är högst osäkra att de når rätt mottagare.

    Marginaleffekt och underfinansierade behov

    Sida erkänner att behoven är ”nästan oändliga” och att Sverige är en liten spelare globalt. Men i stället för att dra slutsatsen att svenska skattepengar gör marginell skillnad i en korrupt och krigshärjad miljö, fortsätter man att skriva ut checkar.

    Vad pengarna kunde gjort i Sverige

    För de pengar som skickats till Gaza och Västbanken sedan 2024 hade Sverige kunnat anställa över 2 000 undersköterskor – en yrkesgrupp som vården skriker efter. I stället väljer man att ta pengarna från svenska skattebetalare och skicka dem till ett område där stora delar riskerar att försvinna på vägen.

    Prislappen för skattebetalarna

    En genomsnittlig heltidsarbetare betalar ungefär 100 000 kronor om året i skatt. Det betyder att biståndet till Palestina sedan 2024 motsvarar ett helt års skatt från över 10 000 svenskar. Tio tusen personer som jobbar, sliter och betalar – för att finansiera ett bistånd som i bästa fall delvis kommer fram och i värsta fall göder korruption och konflikter.

    Sverige är inte längre ett rikt land

    Sverige är inte ett rikt land längre. Vi har en skuldsatt stat, nedmonterad välfärd och växande problem på hemmaplan. I ett sådant läge är det orimligt att skicka miljarder till andra världsdelar. Om vi ska ge bistånd alls bör det begränsas till akuta insatser inom Europa, där stödet är enklare att kontrollera och riskerna för stölder är betydligt mindre. Att fortsätta som nu är inte bara naivt – det är ett svek mot de egna medborgarna.