Stockholm.homes

Etikett: organiserad brottslighet

  • SAINT VALENTINE’S DAY-MASSAKERN 1929: NÄR ALLA HJÄRTANS DAG BLEV EN BROTTSPLATS

    Den 14 februari 1929 förvandlades ett anonymt garage i Chicago till en symbol för förbudstidens brutalitet. Sju män mejades ner med kulsprutepistoler i vad som såg ut som en polisrazzia men i själva verket var en noggrant planerad avrättning. Saint Valentine’s Day-massakern blev kulmen på ett blodigt gängkrig, chockade en hel nation och kom att påverka både kriminalteknik, lagstiftning och bilden av den amerikanska gangstereran för generationer framåt.

    Vem var GM? Al Capone? Ingen vet med säkerhet. Al Capone dömdes senare för skattebrott, inte för massakern.

    Saint Valentine’s Day-massakern inträffade den 14 februari 1929 i Chicago och blev en av USA:s mest omtalade gängrelaterade masskjutningar. Sju män med kopplingar till North Side Gang mördades i ett garage i Lincoln Park-området, efter att gärningsmännen tagit sig in och två av dem utgett sig för att vara poliser. Sex dog direkt. Den sjunde, Frank Gusenberg, överlevde en kort stund men vägrade identifiera skyttarna och svarade “No one” när polisen frågade vem som skjutit honom.

    Händelsen skedde under förbudstiden (Prohibition), då illegal sprithandel gav enorma inkomster och skapade en hård konkurrens mellan kriminella nätverk. Massakern har ofta tolkats som ett försök att eliminera George “Bugs” Moran, ledare för North Side Gang, men Moran kom aldrig in i garaget. Mycket av misstankarna har genom åren riktats mot Al Capone och Chicago Outfit, men ingen dömdes för dådet.

    BAKGRUND: FÖRBUDSTIDEN OCH EN NY VÅLDSLOGIK

    När 18:e tillägget började gälla 1920 förbjöds tillverkning och försäljning av alkohol i USA. Marknaden försvann inte, men flyttade under jord. Gäng som redan tjänade pengar på spel, bordeller och utpressning fick plötsligt en produkt med masspublik och enorm lönsamhet. Resultatet blev en “företagsekonomi” i kriminalitet: revir, leveranskedjor, mutor och våld som affärsmetod.

    I Chicago sköt gängmord i höjden under perioden, och staden blev en av de tydligaste symbolerna för hur Prohibition drev fram nya former av organiserat våld.

    RIVALERNA: BUGS MORAN OCH AL CAPONES OUTFIT

    North Side Gang var den näst starkaste gruppen i Chicago och leddes av George “Bugs” Moran, känd för sitt temperament och sin hårda stil. De drev smuggling, speakeasies och spel, men också rån och kapningar.

    På andra sidan stod Chicago Outfit, som växte från prostitution och spel till en mer industrialiserad brottsorganisation. Efter att Johnny Torrio lämnat över ledarskapet tog Al Capone över och byggde ett nätverk med stora inkomster, mutsystem och en armé av män som kunde utföra våldsdåd på beställning.

    Moran och Capone hade ibland affärsrelationer, men de var också dödliga rivaler. Konflikten trappades upp under mitten av 1920-talet med attentat och beskjutningar, och spänningarna låg som en tänd tråd in i 1929.

    SJÄLVA MASSAKERN: EN FEJKAD POLISRAZZIA

    Morgonen den 14 februari befann sig sju män i ett garage på North Clark Street. De väntade på Moran och andra, men Moran kom aldrig fram i tid.

    Strax efter 10:30 anlände en svart Cadillac. Två män bar polisuniformer, tre var civilt klädda. Upplägget var smart: om offren trodde att det var en razzia skulle de inte dra vapen eller göra motstånd.

    Inne i garaget tvingades männen ställa sig mot väggen. Därefter öppnade angriparna eld med Thompsonkulsprutepistoler och hagelgevär. Skjutningen beskrivs som metodisk, med eldgivning längs raden i flera höjdnivåer. Totalt ska omkring sjuttio skott ha avlossats från Thompsons och minst en hagelpatron. Därefter gavs “nådaskott” med hagelgevär mot åtminstone två av de skjutna.

    Gärningsmännen lämnade platsen genom att iscensätta en arrest: två civila kom ut med händerna i luften, följda av de “uniformerade poliserna” som höll i vapnen som om de eskorterade fångar. För vittnen kunde det se ut som att polisen precis gjort ett ingripande, inte ett massmord.

    Moran själv körde förbi, såg vad han trodde var polisbil och valde att undvika platsen. Den lilla omvägen räddade sannolikt hans liv.

    EFTERSPELET: MEDIECHOCK OCH EN UTREDNING SOM KÖR FAST

    När polisen kom fram låg sex män döda. Frank Gusenberg var svårt sårad men vid liv och kunde fortfarande tala. Trots upprepade frågor vägrade han avslöja gärningsmännen och dog kort därefter.

    Massakern slog ned som en chockvåg. Tidningar fyllde sina förstasidor med bilder och teorier. Offentligheten upplevde att en gräns passerats: våldet hade blivit för öppet, för militärt och för obevekligt.

    Flera myndigheter öppnade parallella utredningar, vilket skapade konkurrens och förvirring snarare än samordning. Det fanns misstänkta och spår, men bevisningen räckte inte för fällande domar.

    KRIMINALTEKNIK: BALLISTIKENS TIDIGA GENOMBROTT

    Ett centralt inslag i historien är kriminaltekniken. Calvin Goddard, pionjär inom forensisk ballistik, byggde upp ett laboratorium i Chicago för att analysera kulor och hylsor från platsen. Tanken var att kunna koppla ammunitionen till specifika vapen genom spår i metallen.

    Det här var fortfarande relativt nytt som metod. Massakern blev därför också ett exempel på hur brottsutredningar började flytta fokus från enbart vittnen och erkännanden till tekniska spår som kunde jämföras och dokumenteras.

    SENARE SPÅR OCH STRIDIGA TEORIER

    År 1935 greps Byron Bolton i ett annat ärende och erkände att han varit utkik. Han namngav flera personer som skyttar och påstod att ordern kom från Capone, med målet att döda Moran. Bekännelsen stämde delvis med uppgifter som förekommit i memoarer, men har ifrågasatts av senare historiker som menat att vissa av de utpekade hade alibi och att berättelsen innehåller svagheter.

    Andra teorier har pekat på alternativa gärningsmän och andra motiv, och därför betraktas massakern fortfarande som ett klassiskt “olöst” fall där huvudlinjen är tydlig men detaljerna om exakt vilka som deltog förblir omstridda.

    LAGSTIFTNING OCH ARV: VÅLDETS POLITISKA EFTERSKALV

    Massakern blev en del av den bredare berättelsen om 1920- och 30-talens gangsterera, där automatvapen och offentlig brutalitet ökade trycket på politiker att agera. Tillsammans med andra uppmärksammade våldsdåd bidrog händelser som denna till att USA införde National Firearms Act 1934, som reglerade bland annat kulsprutepistoler genom skatter och licenskrav.

    Garaget revs 1967 och platsen blev senare en gräsyta. Tegelväggen där offren stod köptes upp och fragment spreds som “reliker” i olika samlingar, vilket visar hur brottsplatsen förvandlades till både historiskt minne och populärkulturellt objekt.

    VARFÖR HÄNDELSEN FORTFARANDE FASCINERAR

    Saint Valentine’s Day-massakern är mer än en gangsteranekdot. Den visar hur en illegal marknad kan förändra maktbalanser och våldsnivåer i ett samhälle. Den visar också hur teknisk bevisning började få en ny roll i brottsutredningar, och hur en extrem händelse kan driva politiska beslut långt efter att skotten tystnat.

    Faktaruta: Saint Valentine’s Day-massakern
    Datum
    14 februari 1929
    Tid
    Cirka 10:30 (CST)
    Plats
    2122 North Clark Street, Lincoln Park, Chicago, Illinois, USA
    Typ
    Masskjutning / massmord
    Offer
    Sju män (medlemmar och associerade till North Side Gang)
    Döda
    7
    Gärningsmän
    Okända (uppskattningsvis 4–6 personer; två utgav sig för att vara poliser)
    Vapen
    Två Thompson-kulsprutepistoler och hagelgevär
    Vad hände?
    Sju män ställdes upp mot en vägg i ett garage och sköts. Sex dog omedelbart. En överlevde kort men vägrade ange skyttarna.
    Troligt motiv
    Del i maktkampen under förbudstiden; ofta beskrivet som ett försök att döda Bugs Moran, som inte hann fram.
    Efterspel
    Flera utredningar öppnades men ingen fälldes. Händelsen bidrog till ökat tryck för stramare vapenregler i USA (bl.a. National Firearms Act 1934).

  • Stureplansmassakern – ett fruktansvärt brott, där samhället inte klarade av att ge gärningsmännen tillräckligt långa fängelsestraff.

    En av Kriminalvårdens celler någonstans i Sverige. Tänk om de som byggde Sverige hade det så här mysigt på äldreboendet Ättestupan som drivs av Stockholm stad?

    Ett brott som var början på slutet av folkhemmet.

    Stureplansmorden inträffade tidigt på morgonen den 4 december 1994 i Stockholms nöjeskvarter kring Stureplan. Fyra unga människor dödades och ett tjugotal skadades när automateld riktades mot entrén till nattklubben Sturecompagniet. Händelsen fick ett enormt genomslag i medier och blev ett nationellt trauma, eftersom våldet slog till i en miljö som många förknippade med vardagligt nöjesliv snarare än livsfara.

    Från avvisning till masskjutning

    Bakgrunden till dådet var en till synes trivial konflikt. Ett sällskap nekades inträde på krogen efter bråk med ordningsvakter. Alkoholpåverkan, upplevd kränkning och gruppdynamik bidrog till en snabb eskalering. I stället för att lämna platsen beslutade sig gärningsmännen för att hämta ett skjutvapen och återvända.

    Vapnet var en norsk automatkarbin av typen AG-3 (norsk benämning på H&K G3, det som i Sverige kallas AK4), ett militärt vapen med hög eldhastighet. När skotten avlossades riktades de rakt in i entrén, där både personal och gäster befann sig. Fyra personer dödades, däribland ordningsvakten Joakim Jonsson och tre unga kvinnor, en av dem författaren Daniella Josberg.

    Gärningsmän och straff

    Den som enligt domstolarnas bedömning avlossade skotten var Tommy Zethraeus. Han dömdes 1995 till livstids fängelse för fyra mord och flera mordförsök. År 2018 beslutade Örebro tingsrätt att omvandla livstidsstraffet till 39 års fängelse. Efter att ha avtjänat två tredjedelar av straffet frigavs han villkorligt i december 2020.

    Medgärningsmannen Guillermo Márquez Jara dömdes i tingsrätten till tio års fängelse för medhjälp till mord och grovt vållande till annans död. Efter överklaganden sänktes straffet först till fyra år i hovrätten, men höjdes senare av Högsta domstolen till sex års fängelse. Han frigavs villkorligt år 2000 efter att ha avtjänat två tredjedelar av sitt straff.

    Farshad Doosti, som också deltog i händelseförloppet, dömdes slutligen till sex års fängelse för medhjälp till grovt vållande till annans död och grovt vållande till kroppsskada. Även han frigavs villkorligt efter att ha avtjänat huvuddelen av sitt straff.

    Ytterligare flera personer dömdes för medhjälp, skyddande av brottsling samt olaga vapeninnehav, med straff som varierade från villkorlig dom och skyddstillsyn till kortare fängelsestraff.

    Rättsprocessens betydelse

    Rättegångarna efter Stureplansmorden blev vägledande för hur svenska domstolar bedömer ansvar i grova våldsbrott med flera inblandade. En central fråga var skillnaden mellan uppsåt och grov oaktsamhet. Domstolarna slog fast att även om alla inte haft för avsikt att döda, bar de ett tungt ansvar eftersom de medvetet deltagit i ett extremt riskfyllt handlande.

    Varför Stureplansmorden fortfarande diskuteras

    Ur ett samhälls- och beteendevetenskapligt perspektiv visar Stureplansmorden hur flera faktorer kan samverka till katastrof: alkoholens påverkan på omdömet, grupptryckets kraft, tillgången till illegala vapen och den täta urbana miljön där många oskyldiga befinner sig på liten yta.

    Händelsen påverkade debatten om krogvåld, ordningsvakters säkerhet och illegal vapenhantering i Sverige under 1990-talet, och används fortfarande som ett exempel på hur snabbt en konflikt kan eskalera till massvåld.

    Ett samhälle som misslyckas med att bestraffa kriminella

    Än i dag väcker Stureplansmorden starka känslor, inte minst i samband med frigivningen av de dömda. Att ett livstidsstraff kan tidsbegränsas till så lite som 39 år visar enligt kritiker på grova brister inom det svenska rättsväsendet. Experter menar att livstid ska vara livstid. En ofta nämnd jämförelse är Anders Behring Breivik i Norge, som dömdes till livstids förvaring.

    Många menar att kostnaderna för att förvara sådana här gärningsmän blir extremt höga, men att detta delvis beror på hur kriminalvården är utformad. Kritiker hävdar att straffverkställigheten hade kunnat outsourcas till länder där kostnaderna är lägre och där man tydligare optimerar vad en livstidsdömd mördare får kosta samhället. Det hade inneburit mindre fokus på exempelvis Oxfilé och Playstation 5 i cellen, men samtidigt lägre kostnader för skattebetalarna och mindre börda för hederliga medborgare som annars tvingas finansiera en mycket kostsam kriminalvård.

    Fakta – Stureplansmassakern (1994)

    Datum 4 december 1994
    Plats Sturecompagniet, Stureplan, Stockholm
    Typ av brott Masskjutning
    Vapen Norsk automatkarbin AG-3 (H&K G3 / svenska AK4)
    Mördade 4 personer
    Skadade Cirka 20 fysiskt skadade (därtill psykiskt skadade)

    Dödsfall

    • Joakim Jonsson (ordningsvakt)
    • Kristina Oséen
    • Katinka Genberg
    • Daniella Josberg (författare)

    Gärningsmän och fängelsestraff (33% ”straffrabatt” = villkorlig frigivning efter 2/3)

    Gärningsman Dom Avtjänat (ca 2/3)
    Tommy Zethraeus ( Svensk ) Livstid → omvandlat till 39 år (2018) Ca 26 år (frigiven dec 2020)
    Guillermo Márquez Jara ( Chili ) 6 år Ca 4 år
    Farshad Doosti (Iran) 6 år Ca 4 år

    Not: ”33% straffrabatt” syftar här på villkorlig frigivning efter två tredjedelar av utdömt fängelsestraff.

  • Finlands sak är vår. Finland klara av att retunera avfallet ifrån migrationsindustrin tillbaka till hemlandet.

    Finland har genomfört utvisningen av en grovt kriminell gatugängsledare i ett uppmärksammat ärende som sträckt sig över flera år. Beslutet ses som ett tydligt exempel på hur rättsväsendet och migrationsmyndigheterna tillsammans kan agera mot organiserad brottslighet och stärka tryggheten i samhället.

    Finländarna är i dag glada att de inte längre tillhör Sverige, utan att Carl Olof Cronstedt klantade till det 1809, vilket ledde till att Sverige förlorade Finland till Ryssland. I dag har man en annan typ av fiender: migranter som kommer från tredje världen och sprider skräck i samhället, medan Sverige daltar med brottslingarna, och Finland i stället returnerar dem till hemlandet.

    Deportationen av Milan Jaff ses som viktig markering mot grov gängbrottslighet i Finland

    När den för flera grova brott dömde gatugängsledaren Milan Jaff, 25, deporterades från Finland natten mellan måndag och tisdag markerade det slutpunkten på ett flera år långt rätts- och myndighetsförfarande. För finländska myndigheter ses utvisningen som ett konkret exempel på hur rättsstaten kan agera samlat mot grov organiserad brottslighet.

    Utvisningen genomfördes via ett gemensamt Frontex-återvändandeflyg, som avgick från Helsingfors-Vanda tidigt på tisdagsmorgonen. Flygplanet mellanlandade i Malmö och Wien innan det fortsatte till Iraks huvudstad Bagdad. Ombord fanns tiotals personer med lagakraftvunna utvisningsbeslut samt omkring 150 myndighetspersoner.

    Helsingforspolisens tillstånds- och utlänningsenhet bekräftar att flera av de deporterade var dömda för brott, men kommenterar inte enskilda fall.

    – En del av de personer som avlägsnas är dömda för brott, konstaterar enhetschefen, överkommissarie Simo Kauppinen.

    Slut på en lång process

    Milan Jaff kom till Finland som minderårig i slutet av 2017 och blev under de följande åren en välkänd figur inom Helsingfors kriminella miljöer. Han pekades ut som ledare för gatugänget Kurdish Mafia och byggde samtidigt upp en offentlig profil som rappare och sociala medier-influencer, där han öppet glorifierade våld, droger och gängliv.

    År 2022 dömdes han till tio års fängelse för en rad mycket allvarliga brott, däribland försök till dråp, våldtäkt, grovt rån, grovt frihetsberövande, vapenbrott och narkotikabrott. Domen beskrevs av domstolen som ett svar på systematiskt våld och försök att upprätthålla makt genom skrämsel och brutalitet.

    Efter domarna återkallade Migrationsverket hans uppehållstillstånd och fattade beslut om utvisning till Irak. Processen drog ut på tiden genom överklaganden, men under hösten 2025 drog Jaff tillbaka sin överklagan. I december verkställdes beslutet.

    Tydlig signal från rättsstaten

    Inom polis och rättsväsende ses utvisningen som en viktig signal, inte bara i det enskilda fallet utan också i ett bredare perspektiv. Den visar att grov brottslighet kan få långtgående konsekvenser även efter avtjänat straff, särskilt för personer utan medborgarskap.

    Flera bedömare menar att beslutet stärker allmänhetens förtroende för rättssystemet och markerar att Finland inte är en trygg bas för organiserad brottslighet.

    – När personer som begår upprepade och grova brott faktiskt avlägsnas ur landet visar det att lagstiftningen fungerar i praktiken, inte bara på papperet, säger en källa med insyn i myndighetsarbetet.

    Minskad påverkan på gängmiljöerna

    Även om ingen enskild deportation löser problemen med gängkriminalitet, bedöms borttagandet av centrala ledarfigurer ha en dämpande effekt. Enligt polisens tidigare analyser har Jaff haft en symbolisk och operativ roll inom den kriminella miljön, särskilt bland unga.

    Hans frånvaro kan därmed minska både rekrytering och konfliktnivå, åtminstone på kort sikt. Samtidigt framhålls att långsiktigt förebyggande arbete, sociala insatser och tidiga stödåtgärder fortsatt är avgörande.

    Missvisande bilder efter deportationen

    Efter utvisningen spreds videor på Jaffs TikTok-konto som gav intryck av att han fortfarande befann sig i Finland. Enligt flera oberoende källor stämde detta inte. Jaff eskorterades till Irak av flera poliser och reste efter ankomsten till Bagdad vidare till Kirkuk i irakiska Kurdistan, där han återförenades med sin familj.

    En principiellt viktig händelse

    Deportationen av Milan Jaff beskrivs av flera bedömare som principiellt viktig. Den visar hur polis, domstolar, Migrationsverket och internationella aktörer som Frontex kan samverka för att hantera grov brottslighet inom ramen för rättsstaten.

    För Finland innebär beslutet både en konkret minskning av brottsbelastningen och en tydlig markering: den som systematiskt bryter mot lagen och hotar samhällstryggheten kan inte räkna med att få stanna.

    Fakta: Milan Jaff

    Namn: Milan Jaff
    Född: 2000 (25 år)
    Bakgrund: Irakiskfödd, kurdisk bakgrund. Kom till Finland som minderårig 2017.

    Känd som: Gatugängsprofil i Helsingfors, kopplad till gänget “Kurdish Mafia”. Även aktiv som rappare och sociala medier-profil (alias “Milan J4ff”).

    Brott och dom: Dömd för flera grova brott, bland annat försök till dråp, grovt rån, våldtäkt samt narkotikabrott. Dömd 2022 till tio års fängelse. Misshandlades svårt i fängelset 2023.

    Utvisning: Migrationsverket återkallade uppehållstillståndet och beslutade om utvisning till Irak. Beslutet verkställdes i december 2025.

    Deportationsflyg: Genomfördes som Frontex gemensamma återvändandeflyg. Avgång från Helsingfors-Vanda med mellanlandning i Malmö och Wien, vidare till Bagdad.

  • Pitabrödskriget – så tog den organiserade brottsligheten över bagerimarknaden

    I det mångkulturella Al Capone-Sverige har brottsligheten tagit sig in i bagerinäringen.

    Innehållsförteckning

    Mordbränder, mutor och slavliknande arbetsvillkor – bakom pitabrödets väg till butikshyllorna döljer sig en av Sveriges mest osannolika och mörka brottshärvor.

    Brödet som blev blodigt allvar

    Det som för många är ett självklart inslag till måltiden har blivit en kampzon för kriminella nätverk. Pitabrödet – en basvara i många icke Svenska hushåll – omsätter hundratals miljoner kronor i Sverige. Men marknaden har lockat krafter långt bortom vanliga företagsstrategier.

    I juli 2023 brann flera lastbilar utanför ett känt bageri i södra Stockholm. Enligt polisens uppgifter var det bara ett i raden av attentat i ett pågående bagerikrig. I polisens interna dokument går konflikten under namnet ”Operation Pita”.

    När man följer spåren leder de ofta till Södertäljenätverket, en kriminell organisation som under lång tid använt våld och hot för att stärka sitt grepp över både den illegala och den lagliga ekonomin.

    – Det vi ser är hur kriminella aktörer använder bränder, sprängningar och hot för att pressa företagare till att sälja, samarbeta eller försvinna, säger kriminalinspektör Richard Holz, insatsledare i Södertälje.

    Bagerier som guldgruvor för nätverken

    Varför just bröd? Polisen har flera teorier:

    • Stora pengar i pitabröd – försäljningen är stabil i områden där brödet är en basvara.
    • Lätt att dölja svartarbete och penningtvätt – bagerier sysselsätter ofta tillfällig eller illegal arbetskraft.
    • Leveransavtal är lukrativa – den som får in foten hos dagligvarukedjor eller offentlig sektor får en trygg intäkt.
    • Perfekt fasad för smuggling – brödtransporter kan även bära narkotika och vapen.

    Misstankarna om korruption är allvarliga. Uppgifter pekar på att tjänstemän inom kommuner och regioner mutats för att skriva leverantörsavtal med kriminellt kontrollerade bagerier.

    Sammantaget gör detta pitabrödsmarknaden till en oväntad men attraktiv spelplats för den organiserade brottsligheten.

    Fallet Bake my day

    Mitt i stormens öga står företaget Bake my day. Bageriet startade i Huddinge 2017 och har på kort tid vuxit till ett brödimperium genom uppköp i Mälardalen, Hälsingland och Skåne. Bland kunderna finns både Axfood (Hemköp och Willys) och Stockholms stad, som köpt bröd för miljontals kronor till skolor.

    Men bakom expansionen finns en annan verklighet. Vittnesmål från anställda visar på slavliknande arbetsvillkor:

    • Arbetsdagar på upp till 16–18 timmar.
    • Utebliven ersättning för stora delar av övertiden.
    • Övervakning och ifrågasatta toalettbesök.
    • Personal som tvingats sova på kartonger när sista bussen gått.

    – Jag jobbade från nio på morgonen till halv tolv på natten, varje dag i månader. Jag orkade inte mer, jag tänkte på att ta livet av mig, berättar en tidigare anställd.

    Arbetsmiljön har dessutom präglats av smuts och skadedjur. Bilder visar råttspillning bland brödkartonger och en video en död fågel i en bakform. Enligt flera källor var rutinen på morgnarna att skrämma bort gnagare innan produktionen kunde börja.

    Kommunala inspektioner har vid flera tillfällen slagit ner på allvarliga hygienbrister. Men eftersom många av kontrollerna varit föranmälda har de ofta inte resulterat i anmärkningar.

    Bränderna i Huddinge

    Bake my day har även drabbats av flera misstänkta mordbränder.

    • April 2021: En brand anläggs i trapphuset. Övervakningskameror visar två personer som tar sig in och häller brännbar vätska.
    • En vecka senare: En ny brand startar på taket. Anställda släcker själva med pulversläckare innan byggnaden tar eld.

    Utredningarna rubricerades som försök till mordbrand. För de anställda innebar det ytterligare stress i en redan pressad arbetsmiljö.

    Illegala invandrare och polisrazzior

    En annan dimension av bagerikriget är användningen av illegala invandrare arbetskraft. 2024 dömdes en chef på Bake my day till dagsböter för att en man utan arbetstillstånd arbetat i produktionen.

    Enligt vittnesmål ska chefer ha beordrat arbetare att gömma sig under kartonger vid polisrazzior. Företagets vd Moses Isik avfärdar uppgifterna som ”självklart osanna” och hänvisar till förbättrade rutiner.

    Företagets svar

    När tidningen Arbetet konfronterade Bake my days vd Moses Isik avfärdade han anklagelserna som ”skitsnack”.

    – Våra 200 anställda är nöjda och vi har kollektivavtal, sa han.

    Han medger att det förekommit fel i löneutbetalningar under 2024 men hävdar att de rättats till. Han menar också att uppgifterna om extrema arbetspass och skadedjur är överdrivna eller felaktiga.

    Expansion trots allt

    Trots alla kontroverser planerar Bake my day att lämna sin gamla fabrik i Huddinge och flytta in i en nybyggd anläggning vid Arlanda. Företaget talar öppet om fortsatt expansion och marknadsför sig som en ”socialt ansvarstagande arbetsgivare” med engagemang i välgörenhetsprojekt.

    Men för många anställda och konkurrenter återstår bilden av en bransch där hot, våld och oegentligheter blivit en del av vardagen.

    Den dolda svarta ekonomin

    Polisen uppskattar att den svarta ekonomin i Sverige omsätter mellan 100 och 150 miljarder kronor årligen. Att dessa pengar göms i laglig affärsverksamhet är ingen nyhet – men fallet med pitabröden visar hur vardagliga varor kan bli redskap i den organiserade brottslighetens maskineri.

    – Målet är alltid att tvätta brottspengar till lagliga inkomster som går att använda i vardagen. Brödbranschen är ett tydligt exempel, säger kriminalinspektör Richard Holz.

    En bransch i korseld

    För vanliga konsumenter är brödpåsen i butikshyllan ett vardagligt val. För entreprenörer kan det vara en fråga om liv och död.

    Det så kallade pitabrödskriget är mer än en konflikt om marknadsandelar. Det är en berättelse om hur organiserad brottslighet, korruption och dåliga arbetsvillkor vävs samman – med bröd som täckmantel.

    Frågan är inte bara vilket bröd som hamnar på middagsbordet. Frågan är också: vem äger egentligen Sveriges pitabröd?

    Tidslinje: Pitabrödskriget och Bake my day

    • Tidigt 2000-tal – Misstänkta bränder mot bagerier i Stockholmsområdet kopplas senare till organiserad brottslighet.
    • 2017 – Bake my day grundas i Huddinge efter ägarbyte i bageriet Alimenta.
    • 2018–2020 – Företaget expanderar genom att köpa upp bagerier i Mälardalen, Hälsingland och Skåne.
    • April 2021 – Första branden på Bake my day: trapphuset sätts i brand.
    • 27 april 2021 – Ny brand på taket, brännbar vätska används. Händelsen rubriceras som försök till mordbrand.
    • 2022 – Kommunen hittar skadedjursspillning i samtliga personalutrymmen. Kraven på akut rengöring noteras.
    • 2023 juli – Lastbilar brinner vid ett bageri i södra Stockholm. Händelsen ses som del av bagerikriget.
    • Början av 2024 – Polisrazzior på Bake my day, vittnesmål om gömda papperslösa arbetare.
    • Våren 2024 – Skatteverket och Migrationsverket får tips om ”inhumana arbetsvillkor”.
    • 2024 – En chef på Bake my day döms till dagsböter för brott mot utlänningslagen. Företaget får betala nästan 100 000 kronor i böter.
    • Slutet av 2024 – Företaget planerar expansion till ny fabrik vid Arlanda.

  • 19 åriga zarif vägra åt åka hem.

    Innehållsförteckning

    Vägrar följa lagen – 19-åring stannar kvar i Sverige efter utvisningsbeslut

    Trots upprepade avslag på sin asylansökan och ett tydligt utvisningsbeslut vägrar 19-årige Zarif Zaman att lämna Sverige. Han kom hit som barn, men Migrationsverket har slagit fast att hans anknytning inte är tillräcklig och att han saknar skyddsbehov.

    I stället för att följa lagen lever han kvar som papperslös och skyller sin situation på svenska myndigheter.

    Medvetet lagtrots

    Zarif har levt hela sitt vuxna liv utan laglig rätt att stanna i landet. Arbetsgivare kan inte anställa honom eftersom han saknar personnummer, men han väljer ändå att stanna kvar i strid med myndigheternas beslut.

    Migrationsverkets presstalesperson Didzis Melbiksis är tydlig:
    – De har aktivt valt att inte följa utvisningsbeslut som vunnit laga kraft och därefter ansökt om asyl på nytt.

    Risker med papperslöshet

    Kritiker varnar för att personer som lever som papperslösa ofta tvingas försörja sig genom svartarbete eller annan illegal verksamhet. Detta göder den svarta ekonomin, försvårar konkurrens på arbetsmarknaden och kan i värsta fall bidra till organiserad brottslighet. När människor lever utanför systemet minskar möjligheterna för myndigheterna att kontrollera inkomster och aktiviteter, vilket skapar grogrund för både ekonomiska och sociala problem.

    Skärpta regler – men fortfarande extremt liberala

    Regeringen har i april 2025 infört hårdare regler för att minska just denna typ av lagtrots. Preskriptionstiden har förlängts från fyra till fem år, och den som fått avslag måste nu lämna landet innan ny ansökan kan göras. Möjligheten till så kallat spårbyte – att byta till arbetstillstånd under asylprocessen – är också borttagen.

    Kritiker påpekar dock att reglerna fortfarande är extremt generösa i ett internationellt perspektiv. I flera länder som betraktas som starka rättsstater är det vanligt med en preskriptionstid på 15–20 år, inte bara fem år. Att kunna ansöka på nytt efter en så kort tid anses av många som ett svaghetstecken i det svenska systemet.

    Föredöme eller belastning?

    Zarifs pappa utvisades redan 2023 och lever nu i Bangladesh, men sonen vägrar följa efter. Kritiker menar att den här typen av vägran att lyda lagakraftvunna beslut undergräver rättssystemet och skickar en signal om att man kan välja vilka lagar man vill följa.

    Fakta om asyl i processen i Sverige

    Kort preskriptionstid

    • Efter lagändringar (april 2025) kan en av- eller utvisad person söka på nytt efter 5 år, förutsatt att landet lefter. Kritiker menar att den här typen av vägran att lyda lagakraftvunna beslut undergräver rättssystemet och skickar en signal omämnats.
    • Kritiker menar att detta är extremt generöst jämfört med länder där 15–20 år är vanligare innan ny prövning anses rimlig.

    Bygger på föråldrat regelverk

    • Svensk asylordning utgår från Genèvekonventionen (1951) och New York-protokollet (1967), som gjorde skyddet globalt.
    • Kritiker anser att regelverket är otidsenligt i förhållande till dagens migrationsmönster.

    Risker med papperslöshet

    • Papperslösa lever utanför myndighetskontroll och kan sakna lagliga inkomster.
    • Kritiker hävdar att papperslösa ofta tar svartjobb eller ägnar sig åt illegal verksamhet, vilket göder den svarta ekonomin och snedvrider konkurrensen.
    • Papperslösa är överrepresenterade i grov kriminalitet, inklusive organiserad brottslighet och arbetslivskriminalitet.

    Säkerhets- och samhällskonsekvenser

    • Svårt för myndigheter att veta vilka som vistas i landet och att följa upp identitet, inkomster och aktiviteter.
    • Bedömare varnar för ökade risker för brottsoffer och negativa effekter på trygghet och skattebas.

  • Frankfurt ett liberalt helvete på jorden.

    2015 hade Sverige en sinnesslö statsminister som inte byggde några murar, och det har vi också märkt. Kriminaliteten efter en alltför generös asylinvandringspolitik har eskalerat de senaste 30 åren, men fick en ordentlig topp när vi okontrollerat började ta emot alla lyxflyktingar från MENA-området år 2015, som såg chansen att komma till Sverige och få livstids försörjning av vår välfärd. Men Tyskland har också fått smaka på det mångkulturella helvetet, och med en rikskansler som har sina rötter i DDR öppnades Pandoras ask över Tyskland. Här nedan kan vi läsa om resultatet.

    Innehållsförteckning

    https://www.youtube.com/watch?v=p_kKHvbZ4lE

    Innehållet nedan bygger på youtube filmen i länken, som inte går att bädda in.

    Frankfurt am Main är Tysklands finansiella centrum och hem för Europeiska centralbanken. Men några kvarter från glastäckta bankpalats ligger Bahnhofsviertel – ett kvarter där öppen droghandel, organiserad brottslighet och social misär är vardag. Vår granskning visar hur internationella nätverk, migrationsströmmar och politiska beslut har skapat en parallell ekonomi som myndigheterna har svårt att bryta.

    Från bankdistrikt till öppen drogscen på fem minuter

    Centralstationen, Hauptbahnhof, är navet för Frankfurts kollektivtrafik – och, enligt polisen, en knutpunkt för narkotikaflödet. Ett stenkast därifrån förändras atmosfären drastiskt: från bankkontor och lyxhotell till gator med arabiska, turkiska och dari-skyltar, smårestauranger och spelhallar.

    Lukten av marijuana ligger tung i luften. På hörnen står människor som röker crack. Andra injicerar heroin mitt på dagen. Frankfurt har haft en drogepidemi sedan 1970-talet, men de senaste åren har crack och fentanyl tagit över.

    Grupperna som styr handeln

    Enligt lokala vittnesmål och poliskällor är narkotikamarknaden uppdelad mellan flera aktörer:

    • Balkanmaffian – heroin och crack, smuggelrutten via Balkan.
    • Hells Angels – internationellt MC-nätverk, kontrollerar delar av distributionen och driver beskyddarverksamhet.
    • Nordafrikanska gäng – dominerar gatuförsäljningen av crack och fentanyl.
    • Nyanlända gatuförsäljare – rekryteras av nätverken för att sälja direkt på gatan.

    ”Mafian använder migranter för att sälja drogerna. Vinsterna tvättas genom frisörsalonger, barer och klubbar,” säger en boende.

    En politisk och social bakgrund

    På 1970-talet mötte Frankfurt sin första våg av heroinmissbruk. Staden satsade på skadereducering – fixrum, substitutionsbehandling och lågtröskelvård – vilket minskade dödsfallen men inte handeln.

    Efter 2015, när Tyskland tog emot över en miljon asylsökande, ökade trycket på storstädernas sociala system. Många nyanlända utan jobb och bostad drogs till områden som Bahnhofsviertel, där internationella nätverk redan fanns på plats.

    Efter 2015, när Tyskland tog emot över en miljon asylsökande, ökade trycket på storstädernas sociala system. Många nyanlända utan jobb och bostad drogs till områden som Bahnhofsviertel, där internationella nätverk redan fanns på plats.

    Misstro mot medier och passiv polis

    Att filma i området är riskabelt. Journalister möts ofta av hot och uppmaningar att stänga av kameran. Samtidigt är polisen ständigt närvarande men ingriper sällan mot själva handeln.

    ”Att sälja och ta droger på gatan är okej, men att filma det är inte okej,” säger reportern Kurt.

    ”Vi är på väg att falla sönder i hela Västeuropa. Våra egna människor är hemlösa och beroende, medan utländska kriminella utnyttjar vårt välfärdssystem,” säger Fred, säkerhetsvakt.

    Ekonomin bakom – penningtvätt i dagsljus

    De kriminella vinsterna från droger tvättas genom kontantintensiva verksamheter: frisörsalonger, spelhallar, nattklubbar och barer. I vissa kvarter finns fler frisörsalonger än kunder.

    Faktaruta: Vägen till Bahnhofsviertel – så hänger allt ihop

    1. Internationella nätverk

    • Balkanmaffian – heroinsmuggling via Balkanrutten.
    • Hells Angels – styr delar av distribution och beskydd.
    • Nordafrikanska gäng – crack- och fentanylhandel på gatunivå.

    2. Migrationsströmmar

    • 2015: Tyskland tar emot 1 miljon asylsökande.
    • Brist på bostäder och jobb → koncentration i problemområden.

    3. Gatan som marknad

    • Öppen försäljning av crack, heroin och fentanyl.
    • Användning sker direkt på trottoarer eller i fixrum.

    4. Penningtvätt

    • Frisörsalonger
    • Spelhallar
    • Nattklubbar och barer

    5. Socialpolitikens paradox

    Skadereducering och lågtröskelvård minskar dödsfall – men lämnar kvar en permanent öppen drogscen.

    Ständig polisnärvaro, men lågt tryck på att stoppa handeln.

    Framtiden – ett vägval för staden

    Frankfurt står inför ett strategiskt beslut: fortsätta med socialt fokus och accepterad öppen drogscen, eller bryta mönstret genom hårdare insatser mot de kriminella nätverken.

    Det som händer i Bahnhofsviertel ses av många som en varningssignal – inte bara för Tyskland, utan för hela Västeuropa.