Stockholm.homes

Etikett: läkare

  • Vänsterpartiets korrupta politiker gör att vården fungera usel i region Stockholm

    Region Stockholm slår sig för bröstet över höjda friskvårdsbidrag och fler jobbsökande i vården. Bakom siffrorna döljer sig dock en verklighet präglad av skandaler, försämrad sjukvård och ett politiskt styre som belönar sig självt medan systemet krackelerar. När Vänsterpartiet ges inflytande blir ideologi viktigare än fungerande vård – och det är patienterna som betalar priset.

    Vänsterpartiet gillar att göra Stalin stolt. På 1 Maj kan man höra partiet sjunga en sång om Stalin.

    För två år sedan beslutade Region Stockholm att kraftigt höja friskvårdsbidraget för sina anställda – från 2 000 till 5 000 kronor. Samtidigt lanserades ännu en av regionens självberömmande kampanjer om hur man ”minskat beroendet av hyrpersonal” och i stället anställt fler sjuksköterskor och läkare på fasta tjänster.

    – Att vi dragit ner på inhyrd personal är troligen den viktigaste orsaken till att fler nu söker sig till våra sjukhus. Det har lett till en lugnare arbetssituation och förbättrad arbetsmiljö, säger regionrådet Jonas Lindberg (V), som själv arbetar som sjuksköterska.

    Vad Jonas Lindberg däremot noggrant undviker att nämna är det historiska bagage hans parti bär med sig. Samma ideologiska rörelse som i decennier försvarade diktaturer, skickade svenskar i exil till sovjetiska Gulag-läger och fungerade som nyttiga idioter – eller regelrätta spioner – åt brutala regimer bakom järnridån. Samma parti som öppet hyllade Josef Stalin samtidigt som sovjetiska stridskrafter sköt ner svenska flygplan över Östersjön. Marxismen, den ideologiska grund Vänsterpartiet fortfarande vilar på, har enligt seriösa historiker orsakat omkring 100 miljoner människors död. Det är ett blodigt arv, oavsett hur mycket man försöker putsa fasaden.

    Ett vänsterpartistiskt regionråd kvitterar dessutom ut en lön på runt 120 000 kronor i månaden – samt två årskort hos SL. När en undersköterska får några procents rabatt på ett SL-kort framställs det som generositet. I verkligheten är det kaffepengar i jämförelse med de privilegier den kommunistiska nomenklaturan roffar åt sig.

    Under 2025 har 18 340 sjuksköterskor sökt arbete inom regionens sjukvård, jämfört med 12 127 år 2022. Bland läkare syns samma trend: 14 287 sökande i år, mot 10 381 tre år tidigare. Drygt 10 000 fler ansökningar används nu som propagandamaterial för att legitimera ett system som i praktiken blivit allt sämre.

    För vården i Region Stockholm har försämrats kraftigt sedan maktskiftet. Skandalerna avlöser varandra. Den rödgröna kakistokratiska röran klarar inte ens av att få kollektivtrafiken att fungera. Den sjukvård regionen levererar kan snarare jämföras med fältsjukhus från första världskriget än med modern välfärd. Många bedömare menar att den DDR-inspirerade vårdmodell som Jonas Lindberg och hans partikamrater implementerat i praktiken är sämre än den vård som sårade soldater fick, så som den skildras i På västfronten intet nytt.

    Ändå uppmanas vi medborgare till ”tolerans”. Som om detta vore ett missförstånd snarare än ett mönster. När Vänsterpartiet får inflytande går det nästan alltid fel. Det är ingen slump. Partiets ideologiska profet Josef Stalin var bankrånare, massmördare och tyrann – ett faktum som sitter djupt inpräntat i partiets DNA. Korruption, maktfullkomlighet och förakt för vanligt folk följer samma röda tråd.

    Historien är entydig: inget land där antidemokratisk socialism fått fritt spelrum har slutat väl. DDR, Kuba, Nordkorea – överallt har folket fått betala priset. Region Stockholm är inget undantag när Vänsterpartiet tillåts vara med och styra.

    Vänsterpartiet hyllar Stalin på youtube

    VARNING!

    Många V-politiker kan vara spioner åt banditstater som Ryssland och Iran. Den spion som har gjort störst skada på Sverige, Stig Bergling, var aktiv inom Vänsterpartiet. Vänsterpartiet har öppet sympatiserat med terroristgrupper som Kommando Holger Meins, PKK och Hermas. Spioner lägger pussel – behåll din bit.
    V är klassade av IB och Säpo som subversiva element, dvs. systemhotande brottslingar.

  • Tvåtaktsmopeder pekas ut som växande miljöhot – men stämmer bilden egentligen?

    Tvåtaktaren utmålas som ett växande miljöhot i svenska storstäder – men trots larmrapporter och hårda rubriker saknas fakta som stödjer bilden. Medan medier pekar ut matbudens mopeder som en betydande utsläppskälla tyder både statistik, marknadsutveckling och observationer i trafiken på något helt annat: tvåtaktsmopederna är på väg att försvinna, inte öka.

    Visst finns det mycket skit kring matbuden i Stockholm – det körs runt annat än pizza, och en del grönt med rejält med THC. Men kan vi åtminstone hålla oss till fakta i stället för att sprida trams om tvåtaktsmopeder, när alla vet att de kör fyrtakt?

    På senare tid har flera stora medier rapporterat att antalet tvåtaktsmopeder i svenska storstäder ökar och att deras utsläpp utgör ett växande hälsoproblem. Rubrikerna har handlat om giftiga avgaser, allvarliga risker för gående och cyklister samt krav från läkare på förbud. Men hur väl stämmer egentligen den här bilden – och finns det verkligen fog för påståendena?

    Påstådd ökning – men svagt stöd i verkligheten

    I artiklar från bland annat Svenska Dagbladet, Dagens Nyheter och Sveriges Radio återkommer uppgiften att tvåtaktsmopeder blivit vanligare, framför allt inom matbudsbranschen. Problemet är att dessa påståenden sällan grundas i någon faktisk statistik.

    I verkligheten har produktionen av tvåtaktsmopeder i stort sett upphört. Hondas sista tvåtaktare för konsumentmarknaden lades ned redan 2007, och större tillverkare har sedan länge övergått till fyrtaktsteknik av både miljö- och hållbarhetsskäl. Det innebär att det i dag nästan inte tillkommer några nya tvåtaktsmopeder på marknaden.

    På motorforum på nätet – där entusiaster diskuterar – är skepsisen stor. Många ifrågasätter om matbud verkligen använder tvåtaktare i någon nämnvärd omfattning. Orsaken är enkel: de är dyrare i drift, kräver mer underhåll och det är svårt att inte märka dem när de kör.

    Klart igenkännbara – men sällan hörda i stadstrafiken

    En tvåtaktsmotor har flera karakteristiska drag som gör den lätt att identifiera:

    • Starkt och skarpt motorljud, betydligt mer ”skrikigt” än fyrtaktare.
    • Tydlig lukt av oförbränd oljeblandad bensin.
    • Rökutsläpp, särskilt när motorn är kall.

    För förare som rör sig mycket i stadstrafik är de här skillnaderna svåra att missa. Undertecknad, som dagligen färdas på Stockholms cykelbanor med en fyrtaktsmoped av märket Drax, kan tydligt konstatera att det är just dessa moderna fyrtaktare som dominerar i matbudsleden. Drax-modellerna, ofta med sina vita strajpdekaler under sadeln, är välkända inslag i innerstaden.

    Att hävda att tvåtaktare är vanliga bland buden rimmar dåligt med faktiska observationer: ljudet, lukten och underhållsbehoven gör att de vore omöjliga att ”inte märka”.

    Forskningen – korrekt men ofta misstolkad

    Det är sant att äldre tvåtaktsmotorer släpper ut betydligt mer kolväten än moderna fyrtaktsmotorer. Forskare som Åke Sjödin har länge pekat på detta – och det är ett välkänt faktum.

    Men forskningsresultaten handlar om tekniken, inte om hur vanlig den är. Att tvåtaktare kan vara mycket smutsiga betyder inte att de automatiskt utgör en stor del av utsläppsproblematiken i dagens trafik. För att kunna hävda det krävs data på antal fordon i bruk – data som i de flesta artiklar lyser med sin frånvaro.

    Det gör att en teknisk sanning (”tvåtaktare är smutsiga”) förväxlas med ett påstående som inte är belagt (”tvåtaktare ökar i storstäderna”).

    Ett narrativ som blivit en sanning?

    Det är lätt att se hur en missuppfattning kan få fäste:

    1. Forskare varnar för tvåtaktarnas utsläpp.
    2. Journalister skriver om farliga avgaser.
    3. Någon gissar eller antar att matbuden använder tvåtaktare.
    4. Narrativet börjar leva sitt eget liv och upprepas okritiskt.

    Samtidigt finns inget som tyder på att tvåtaktsmopeder faktiskt blivit vanligare. De som kör tvåtaktare i dag är främst män 40+ som använder sina gamla veteranmopeder – ofta samma modell som de körde som tonåringar.

    En snabb sökning på hemsidor som säljer mopeder visar dessutom att utbudet av klass II-mopeder är begränsat, eftersom dagens 15-åringar måste ha körkort för att få köra moped och därför oftare väljer klass I. På ingen av dessa hemsidor säljs tvåtaktsmodeller. I stället handlar det om moderna Euro 5-godkända fyrtaktare som klarar dagens miljökrav.

    Slutsats: Viktigt att skilja fakta från spekulation

    Det finns inget tvivel om att tvåtaktsmotorer historiskt varit stora utsläppskällor. Men att påstå att de ökar i dagens stadstrafik eller att matbuden i stor utsträckning kör dem verkar sakna stöd i både statistik och verkliga observationer.

    Att många artiklar ändå upprepar detta visar hur lätt en felaktig uppfattning kan spridas om den passar in i ett snyggt narrativ. Därför behöver rapporteringen granskas mer kritiskt – särskilt när den riskerar att ligga till grund för politiska beslut eller påverka opinionen i miljöfrågor.