Arbetsförmedlingen har börjat övervaka arbetssökande på ett nytt sätt – genom att spåra deras IP-adresser vid inloggning på ”Mina sidor”. Syftet är att avslöja personer som befinner sig utomlands trots kravet att vara tillgängliga för den svenska arbetsmarknaden. Sedan sommaren har redan 4 000 misstänkta fall registrerats. Kritiker menar att metoden påminner om ett digitalt ”Storebror ser dig” och bygger på ett föråldrat synsätt i en tid där både jobbsökande och anställningsintervjuer ofta sker helt online.

Sedan i somras övervakar Arbetsförmedlingen varifrån arbetssökande loggar in på ”Mina sidor”. Vid varje inloggning registreras IP-adressen, som används för att avgöra om personen befinner sig i Sverige eller utomlands. Om systemet hittar en utländsk adress flaggas användaren som misstänkt – ett tecken på att hen kan befinna sig i ett annat land trots kravet att stå till arbetsmarknadens förfogande i Sverige.

”Vi vill minska risken för felaktiga utbetalningar. Det handlar om personer som vistas utomlands när de borde vara här och söka jobb eller delta i program”, säger Andreas Malmgren, verksamhetscontroller på Arbetsförmedlingen.

Beslutet om att börja spåra inloggningar togs i juni. Sedan dess har 4 000 personer identifierats med utländska IP-nummer. Ingen har ännu kontaktats, men i september inleds utredningar som kan leda till indragen A-kassa eller avstängning från arbetsmarknadsprogram.

Myndigheten betonar att ingen automatiskt mister sin ersättning – den som flaggas får först en chans att förklara sig. IP-spårningen är tänkt som en del av ett större underlag, inte ett färdigt bevis.

Samtidigt kan man fråga sig hur relevant metoden egentligen är. Mycket av dagens jobbsökande sker via dator och internet. Om en arbetssökande skickar ansökningar från exempelvis ett annat EU-land – vad spelar det för roll? Dessutom sker många första intervjuer numera digitalt, via tjänster som Teams eller Zoom. Att då knyta rätten till ersättning till den fysiska platsen framför datorn framstår som rena 1984 i tänkesätt i en global och digital arbetsmarknad.

Men metoden väcker också större frågor om övervakning. George Orwells dystopi 1984 skildrade en stat där varje rörelse övervakades, och även om Arbetsförmedlingens verktyg inte når lika långt är parallellen svår att bortse från. När loggar över medborgares nätaktivitet börjar användas för att kontrollera deras fysiska plats rör vi oss mot en digital form av närvarokontroll.

Arbetsförmedlingen är medveten om riskerna med felaktiga träffar. VPN-tjänster kan få det att se ut som att en person befinner sig i ett annat land. Därför används särskilda system för att försöka känna igen och filtrera bort dessa fall.

Frågan är dock större än så: när staten börjar övervaka IP-adresser som villkor för ersättning – hur långt är steget egentligen till Orwells ”Storebror ser dig”?

Exempel

Tänk dig det här: Du bor i Stockholm men lånar en stuga på Åland för att i lugn och ro söka jobb. Du öppnar datorn, loggar in på Mina sidor – och plötsligt är du ”misstänkt” i Arbetsförmedlingens system. Bara för att din IP-adress råkar vara finsk. Avståndet till Stockholms innerstad? Några timmar med färja.

Samtidigt kan du sitta i en stuga i Gällivare, nästan ett dygn bort från huvudstaden, och ändå räknas som tillgänglig för arbetsmarknaden. Där är allt i sin ordning – för att du har ett svenskt IP-nummer.

Absurt nog betyder det alltså att en arbetssökande på Åland, bara ett stenkast från Stockholm, riskerar att straffas – medan den som sitter betydligt längre bort i Norrbotten är ”godkänd”. Ett regelverk som luktar analogt 1900-tal i en digital arbetsmarknad.