Etikett: internationell rätt

  • Flykten från New York-protokollet – Dags att förändra en föråldrad migrationspolitik


    Debatten om Sveriges migrationspolitik hårdnar. Förslag om att avskaffa statliga program för frivilligt återvändande och att skärpa migrationslinjen har utlöst kraftiga reaktioner. Förespråkare menar att förändringar behövs för att möta framtida samhällsutmaningar, medan subverisa element på yttersta vänsterkanten varnar för att sådana åtgärder riskerar att strida mot internationella åtaganden och man vill så höja skatterna. Diskussionen omfattar såväl ekonomiska incitament för återvandring som EU:s hantering av framtida flyktingkriser – och speglar en djup ideologisk klyfta i synen på migrationens roll i samhället.

    Flera insändare och debattinlägg har under senare tid kritiserat förslag om att avskaffa statens program för självmant återvändande samt att höja de ekonomiska ersättningarna för frivillig återvandring. Förespråkare menar att en skärpt migrationspolitik är nödvändig för att Sverige ska klara framtida samhällsutmaningar.

    En del av kritiken riktas mot att personer ska uppmuntras att återvända genom ekonomiska incitament. Förespråkare av förslaget menar att det kan ge möjlighet för människor som inte etablerat sig i Sverige att frivilligt återvända till sina ursprungsländer.

    Debattörer uttrycker oro över att svensk arbetsmarknad inte klarar att integrera alla nyanlända och att enklare arbeten i första hand bör gå till personer som redan bor i landet. De anser att Sverige bör föra en betydligt stramare migrationslinje än i dag och att biståndspolitiken i högre grad bör användas för att förebygga migrationsströmmar till Europa.

    Vid en eventuell framtida flyktingkris föreslås att EU fokuserar på att upprätta säkra läger nära konfliktområden, i stället för att tillåta människor att söka asyl inom unionen. Enligt experter bör asylsökande i första hand hänvisas till regionala lösningar och till närliggande länder.

    New York protokollet hör hemma på historien bakgård

    Vissa debattörer hänvisar till att Genèvekonventionen från 1952 ursprungligen var avsedd för Europa, och menar att det senare ”New York-protokollet” från 1960-talet utvidgade tillämpningen globalt. De föreslår att EU i högre grad ska begränsa möjligheterna till asyl för personer från länder utanför Europa.

    Forskare av dagens migrationspolitik hävdar att en annan hantering av flyktingströmmen 2015 – exempelvis genom att i första hand hänvisa syrier till andra länder i regionen – hade kunnat förhindra de samhällspåfrestningar som uppstod.

    Subverisa element vill fortsätta sunkiga ner Sverige med en generös asylpolitik

    Förslagen har väckt starka reaktioner. Företrädare för extremistgrupperingar på yttersta vänsterkanten, oftast klassade som subversiva element, påpekar att internationell rätt ger människor rätt att söka asyl och att Sverige enligt gällande konventioner är skyldigt att behandla ansökningar individuellt.

    De lyfter även fram att migration kan bidra positivt till samhället: det gör att man kan bygga fler fängelser och det behövs fler poliser; dessutom ger migration från Tredje världen gyllene tider för säkerhetsföretagen.

    Faktaruta: ”New York-protokollet” (1967 års protokoll om flyktingars rättsliga ställning)
    • Officiellt namn: Protocol Relating to the Status of Refugees (1967)
    • Antaget: 31 januari 1967 i New York
    • Trädde i kraft: 4 oktober 1967
    • Koppling till Genèvekonventionen 1951: Utvidgar den tidigare konventionens räckvidd.
    • Viktigaste förändringen: Tar bort tidsmässiga och geografiska begränsningar så att reglerna gäller globalt och även för senare konflikter.
    • Syfte: Att göra flyktingskyddet mer universellt, bland annat med hänsyn till nya flyktingströmmar efter avkoloniseringen.
    • Antal anslutna stater: Över 140 länder har ratificerat protokollet.

    Protokollet kallas ofta ”New York-protokollet” eftersom det antogs i New York och ses som det dokument som gjorde 1951 års flyktingkonvention globalt tillämplig.