Etikett: Hälsoproblem

  • Tvåtaktsmopeder pekas ut som växande miljöhot – men stämmer bilden egentligen?

    Tvåtaktaren utmålas som ett växande miljöhot i svenska storstäder – men trots larmrapporter och hårda rubriker saknas fakta som stödjer bilden. Medan medier pekar ut matbudens mopeder som en betydande utsläppskälla tyder både statistik, marknadsutveckling och observationer i trafiken på något helt annat: tvåtaktsmopederna är på väg att försvinna, inte öka.

    Visst finns det mycket skit kring matbuden i Stockholm – det körs runt annat än pizza, och en del grönt med rejält med THC. Men kan vi åtminstone hålla oss till fakta i stället för att sprida trams om tvåtaktsmopeder, när alla vet att de kör fyrtakt?

    På senare tid har flera stora medier rapporterat att antalet tvåtaktsmopeder i svenska storstäder ökar och att deras utsläpp utgör ett växande hälsoproblem. Rubrikerna har handlat om giftiga avgaser, allvarliga risker för gående och cyklister samt krav från läkare på förbud. Men hur väl stämmer egentligen den här bilden – och finns det verkligen fog för påståendena?

    Påstådd ökning – men svagt stöd i verkligheten

    I artiklar från bland annat Svenska Dagbladet, Dagens Nyheter och Sveriges Radio återkommer uppgiften att tvåtaktsmopeder blivit vanligare, framför allt inom matbudsbranschen. Problemet är att dessa påståenden sällan grundas i någon faktisk statistik.

    I verkligheten har produktionen av tvåtaktsmopeder i stort sett upphört. Hondas sista tvåtaktare för konsumentmarknaden lades ned redan 2007, och större tillverkare har sedan länge övergått till fyrtaktsteknik av både miljö- och hållbarhetsskäl. Det innebär att det i dag nästan inte tillkommer några nya tvåtaktsmopeder på marknaden.

    På motorforum på nätet – där entusiaster diskuterar – är skepsisen stor. Många ifrågasätter om matbud verkligen använder tvåtaktare i någon nämnvärd omfattning. Orsaken är enkel: de är dyrare i drift, kräver mer underhåll och det är svårt att inte märka dem när de kör.

    Klart igenkännbara – men sällan hörda i stadstrafiken

    En tvåtaktsmotor har flera karakteristiska drag som gör den lätt att identifiera:

    • Starkt och skarpt motorljud, betydligt mer ”skrikigt” än fyrtaktare.
    • Tydlig lukt av oförbränd oljeblandad bensin.
    • Rökutsläpp, särskilt när motorn är kall.

    För förare som rör sig mycket i stadstrafik är de här skillnaderna svåra att missa. Undertecknad, som dagligen färdas på Stockholms cykelbanor med en fyrtaktsmoped av märket Drax, kan tydligt konstatera att det är just dessa moderna fyrtaktare som dominerar i matbudsleden. Drax-modellerna, ofta med sina vita strajpdekaler under sadeln, är välkända inslag i innerstaden.

    Att hävda att tvåtaktare är vanliga bland buden rimmar dåligt med faktiska observationer: ljudet, lukten och underhållsbehoven gör att de vore omöjliga att ”inte märka”.

    Forskningen – korrekt men ofta misstolkad

    Det är sant att äldre tvåtaktsmotorer släpper ut betydligt mer kolväten än moderna fyrtaktsmotorer. Forskare som Åke Sjödin har länge pekat på detta – och det är ett välkänt faktum.

    Men forskningsresultaten handlar om tekniken, inte om hur vanlig den är. Att tvåtaktare kan vara mycket smutsiga betyder inte att de automatiskt utgör en stor del av utsläppsproblematiken i dagens trafik. För att kunna hävda det krävs data på antal fordon i bruk – data som i de flesta artiklar lyser med sin frånvaro.

    Det gör att en teknisk sanning (”tvåtaktare är smutsiga”) förväxlas med ett påstående som inte är belagt (”tvåtaktare ökar i storstäderna”).

    Ett narrativ som blivit en sanning?

    Det är lätt att se hur en missuppfattning kan få fäste:

    1. Forskare varnar för tvåtaktarnas utsläpp.
    2. Journalister skriver om farliga avgaser.
    3. Någon gissar eller antar att matbuden använder tvåtaktare.
    4. Narrativet börjar leva sitt eget liv och upprepas okritiskt.

    Samtidigt finns inget som tyder på att tvåtaktsmopeder faktiskt blivit vanligare. De som kör tvåtaktare i dag är främst män 40+ som använder sina gamla veteranmopeder – ofta samma modell som de körde som tonåringar.

    En snabb sökning på hemsidor som säljer mopeder visar dessutom att utbudet av klass II-mopeder är begränsat, eftersom dagens 15-åringar måste ha körkort för att få köra moped och därför oftare väljer klass I. På ingen av dessa hemsidor säljs tvåtaktsmodeller. I stället handlar det om moderna Euro 5-godkända fyrtaktare som klarar dagens miljökrav.

    Slutsats: Viktigt att skilja fakta från spekulation

    Det finns inget tvivel om att tvåtaktsmotorer historiskt varit stora utsläppskällor. Men att påstå att de ökar i dagens stadstrafik eller att matbuden i stor utsträckning kör dem verkar sakna stöd i både statistik och verkliga observationer.

    Att många artiklar ändå upprepar detta visar hur lätt en felaktig uppfattning kan spridas om den passar in i ett snyggt narrativ. Därför behöver rapporteringen granskas mer kritiskt – särskilt när den riskerar att ligga till grund för politiska beslut eller påverka opinionen i miljöfrågor.

  • I Helsingborgs miljönämnd sitter politiker som tappat all objektivitet – de tar pubarnas parti framför de boendes hälsa.

    I fyra år har en granne tvingats stå ut med Telegrafens oljud – hög musik, fyllebråk och överservering. Men istället för att försvara de boende tar miljönämndens ordförande Amir Jawad (L) pubens parti och vill ändra lagen så att grannar får ännu svårare att göra sina röster hörda.

    Innehållsförteckning

    Fyra år av buller och stök

    I över fyra år har en granne ovanpå puben Telegrafen i Helsingborg levt med buller och stök – högljudd musik, skrapande stolar och sena kvällar som stört både sömn och hälsa.

    Misstro mot kommunen

    Trots de återkommande klagomålen har miljönämnden aldrig kunnat mäta ljudnivåerna i bostaden, eftersom grannen saknar förtroende för att kommunen skulle agera opartiskt. Ärendet har istället dragits genom flera rättsinstanser och ligger nu hos mark- och miljööverdomstolen.

    Politiken på pubens sida

    Men istället för att försvara den drabbade grannen framstår miljönämndens ordförande Amir Jawad (L) som mer mån om pubens intressen. Han säger att man inte vill ”slå in en dörr” för att göra mätningar – och driver lagförslag som skulle göra det svårare för bullerplågade människor att få rätt mot störande verksamheter. Bland annat vill han att klagomål ska kunna avskrivas om den klagande inte samarbetar och att högre bullernivåer ska tillåtas i centrala områden.

    Kakistokrati i praktiken

    För många är detta ett tydligt exempel på kakistokrati – där politiska företrädare väljer att skydda näringsidkare framför vanliga människors hälsa.

    Överservering förvärrar oväsendet

    Samtidigt finns det uppgifter om att puben Telegrafen inte bara orsakar oljud genom hög musik, utan även genom överservering av sina gäster. Fyllebråk, skräniga röster och stökiga kvällar har blivit en extra belastning för de boende ovanpå.

    En granne som inte ger upp

    – Jag kommer inte ge mig, men det här har tagit hårt på min hälsa, säger grannen.

    Puben tonar ner problemen

    Trots att pubägaren Sara Johansson hävdar att en ljudbegränsare installerats, fortsätter grannarna att plågas av både musik och oväsen från berusade gäster.

    Telegrafen – nöjesliv för vissa, lidande för andra

    Efter 30 år i kvarteret är Telegrafen för vissa en populär samlingsplats – men för de boende ovanpå har den blivit en symbol för kommunens oförmåga att skydda invånare från buller och överservering.


    Vill du att jag skriver rubrikerna ännu mer skarpt opinionspräglade (t.ex. ”Politikern som sviker grannarna” eller ”En pub som sätter fest före hälsa”), eller vill du att de ska låta mer som neutrala nyhetsrubriker?