Allt fler hushåll riktar kritik mot påtvingade gratistidningar som delas ut trots ”Ej reklam”-skyltar. Tidningarna, som ofta består av annonser och köpt innehåll, ifrågasätts både för sin kvalitet och för att de marknadsförs som samhällsinformation trots att många menar att sådan information i dag finns lättillgänglig digitalt.
Det råder en Joseph Goebbels-mentalitet bland Stockholms journalister som vägrar lyssna på fakta eller ens ta till sig fakta. I gratistidningen som delas ut i din brevlåda sprids ”nyheter” som innehåller grova faktafel. Många journalister har en dold politisk agenda.
Kritik mot påtvingade gratistidningar i brevlådor
Trots att många hushåll tydligt markerar att de inte vill ha reklam fortsätter så kallade gratistidningar att delas ut i brevlådor runt om i landet. Det väcker irritation och kritik, särskilt eftersom publikationerna ofta marknadsförs som samhällsinformation.
Gratistidningarna innehåller i regel en mindre andel redaktionellt material, medan större delen består av annonser och köpt innehåll. Kritiker menar att kvalitén på det redaktionella innehållet ofta är låg och att faktagranskningen brister, vilket riskerar att bidra till spridning av vilseledande eller felaktig information.
När boende kontaktar distributionsföretagen för att stoppa utdelningen möts de enligt uppgift ofta av ett krav på att själva sätta upp skyltar med texten ”Ej gratistidningar”. Detta trots att många redan har markerat ”Ej reklam”, vilket upplevs som nonchalant och arrogant.
Distributionsföretagen försvarar sig ofta med att tidningarna utgör samhällsinformation och därför inte omfattas av reklamförbud. Kritiker ifrågasätter detta resonemang och pekar på att majoriteten av befolkningen i dag har tillgång till samhällsinformation via internet och smartphones.
Missnöjet är särskilt stort kring innehållet i lokala gratistidningar, där journalistiken enligt kritiker inte lever upp till etablerade mediers krav på kvalitet och oberoende.
Samma parti som på 1960- och 70-talen ägnade sig åt olaglig åsiktsregistrering genom den Stasi-liknande underrättelsetjänsten IB tycks nu ha återupplivat verksamheten i modern tappning. Då krävdes pappersregister och manuella angiverisystem – i dag sker kartläggningen med cookies, spårpixlar och AI. Kritiker talar om ett ”IB 2.0”, där digital övervakning ersatt läckta pärmar i jakten på medborgarnas politiska åsikter.
Avslöjanden om aggressiv datainsamling, förtäckt opinionsbildning och riktad politisk påverkan mot barn och ungdomar har nu placerat Socialdemokraterna i en djup förtroendekris. Granskningar av det partinära mediebolaget Aktuellt i Politiken väcker allvarliga frågor om lagbrott, ansvar – och om hur långt Sveriges största parti är berett att gå för att manipulera opinionen i den digitala demokratin.
Anklagelser om socialdemokratisk desinformation, datainsamling och dold påverkan
Under våren har Socialdemokraterna hamnat i stormens öga efter avslöjanden om att partiets mediebolag Aktuellt i Politiken (AIP) bedrivit omfattande politisk påverkan via sociala medier, kombinerat med datainsamling som enligt kritiker strider mot både svensk lag och EU:s dataskyddsförordning (GDPR). Uppgifterna har väckt frågor om gränsen mellan partipolitisk kommunikation och otillåten åsiktsregistrering – särskilt när det gäller barn och ungdomar.
Datainsamling och riktad påverkan
En granskning visar att AIP driver ett nätverk av politiskt vinklade webbplatser och sociala mediekonton, varav flera riktar sig till unga användare. Dessa har enligt uppgifterna samlat in detaljerad användardata genom aggressiv spårning, där skyddande inställningar aktivt har stängts av för att maximera datainsamlingen.
Syftet, menar kritiker, har varit att politiskt profilera användare och därefter rikta skräddarsydd socialdemokratisk propaganda till dem. Uppgifterna pekar även på att insamlad data ska ha använts för att påverka vilka svar som ges via AI-funktioner på plattformar som Snapchat, genom att visst innehåll triggas baserat på tidigare webbaktivitet.
Datainsamlingen ska enligt granskningen stå i strid med Integritetsskyddsmyndighetens riktlinjer och GDPR, särskilt eftersom minderåriga varit en central målgrupp.
Dold avsändare och kritik mot transparensen
Även om AIP formellt är känt som ett socialdemokratiskt närstående bolag, har kopplingen inte alltid varit tydlig för slutanvändaren. Konton och sajter har inte konsekvent märkts som partipolitiska, vilket väckt kritik om vilseledande avsändarskap och dold opinionsbildning.
Efter avslöjandena avgick AIP:s chefredaktör, medan bolagets vd – och enligt kritiker den ytterst ansvarige för verksamheten – blev kvar. Detta har av oppositionella röster beskrivits som ett ”bondeoffer” snarare än ett verkligt ansvarstagande.
Kort därefter meddelade Meta att man stoppar socialdemokratiska annonser kopplade till AIP på Facebook och Instagram, med hänvisning till brott mot plattformens regler för politisk annonsering.
Historiska paralleller
Kritiken mot Socialdemokraterna förs ofta vidare genom historiska jämförelser. IB-affären på 1970-talet, där partiet kopplats till en hemlig underrättelseverksamhet som åsiktsregistrerade medborgare, lyfts återigen fram som exempel på ett långvarigt mönster. Även senare händelser – såsom det uppmärksammade valfusket 2002, förtalskampanjer under valrörelsen 2006 och den omstridda ”valskolan” i Örebro 2010 – används för att stärka bilden av ett parti som enligt kritiker inte dragit tillräckliga lärdomar av tidigare övertramp.
Makt över informationen
Samtidigt har Socialdemokraterna drivit linjen att samhället behöver hårdare kontroll över digital kommunikation. Förslag om nätpoliser, ID-krav för sociala medier, åldersgränser och stöd för EU:s så kallade chatkontroll har motiverats med behovet av att bekämpa desinformation och brottslighet.
Kritiker menar dock att detta är motsägelsefullt: samma parti som kräver ökade befogenheter för övervakning och kontroll anklagas samtidigt för att själva ha brutit mot gällande regler och utnyttjat dold påverkan för politiska syften.
En större demokratifråga
Företrädare för Socialdemokraterna har förnekat att det rör sig om olaglig verksamhet och menar att kritiken är överdriven eller politiskt motiverad. Men frågan har redan vuxit bortom enskilda sakförhållanden. I grunden handlar debatten om tilliten till politiska aktörer, om transparens i opinionsbildning – och om var gränsen går mellan legitim politisk kommunikation och manipulation.
Oavsett juridiskt efterspel har avslöjandena aktualiserat en central demokratifråga: vad händer med det öppna samhället när tekniskt avancerad datainsamling och psykologisk målgruppsanpassning blir verktyg i partipolitiska händer, särskilt när det gäller unga väljare?
Debatten lär fortsätta. Och den kommer sannolikt att handla mindre om teknik – och mer om makt, ansvar och förtroende.
Faktaruta: IB och Stasi
IB (Informationsbyrån) – Sverige
• Hemlig svensk underrättelseorganisation knuten till Försvarsstaben och Socialdemokraterna.
• Aktiv från 1950-talet till början av 1970-talet.
• Ägnade sig bland annat åt åsiktsregistrering av oliktänkare, fackligt aktiva och misstänkta ”säkerhetsrisker”.
• Avslöjades 1973 genom IB-affären, vilket visade hur svenska medborgare kartlagts i strid med grundlagen.
• Ingen högt uppsatt ansvarig dömdes; fokus hamnade istället på de journalister som avslöjade verksamheten.
Stasi – Östtyskland (DDR)
• Officiellt: Ministerium für Staatssicherheit – DDR:s hemliga polis och underrättelsetjänst.
• Aktiv 1950–1990, ett av världens mest omfattande övervakningssystem i ett modernt samhälle.
• Byggde ett nät av hundratusentals angivare och infiltratörer som rapporterade om medborgares åsikter och privatliv.
• Ägnade sig åt systematisk åsiktsregistrering, politisk förföljelse och psykisk repression av oliktänkande.
• Arkiven efter murens fall visade hur detaljerat medborgare och oppositionella kartlagts under decennier.
Båda systemen har blivit symboler för hur hemliga underrättelsetjänster kan användas för politisk kontroll,
åsiktsregistrering och undergrävande av demokratiska fri- och rättigheter.
Trots hård kritik mot politiska trollfabriker och krav på skärpta regler för anonym påverkan i sociala medier, pekas partiet nu själva ut för att bedriva en omfattande digital kampanj via det egenägda bolaget AIP Media. Granskningar beskriver hur innehåll riktas mot barn och unga utan tydlig avsändare – samtidigt som Socialdemokraterna offentligt varnat för just denna typ av verksamhet. Frågan om politisk transparens och dubbla måttstockar har därmed tagit ny fart i den svenska samhällsdebatten.
Granskning: Anklagelser om trollfabriker kopplas till Socialdemokraterna
I ett nyligen publicerat videoklipp lyfter samhällsdebattören Henrik Jönsson kritik mot Socialdemokraterna, som enligt flera medieuppgifter ska ha bedrivit en digital opinionspåverkan via bolaget AIP Media. I videon ifrågasätts partiets tidigare uttalanden om så kallade ”trollfabriker”, och fokus riktas mot huruvida den egna verksamheten följer samma principer som de kritiserat hos politiska motståndare.
Bakgrunden
Socialdemokraterna har vid flera tillfällen uttryckt oro över anonyma politiska konton i sociala medier och efterlyst hårdare regler, inklusive ID-krav och digital polisverksamhet. Bland annat har Magdalena Andersson tidigare sagt att partier som driver trollfabriker inte bör delta i regeringsarbete.
Samtidigt har AIP Media – ett bolag med koppling till Socialdemokraterna – enligt olika granskningar driftat konton i sociala medier som använder politiskt vinklat innehåll. Detta material har framför allt riktats mot yngre målgrupper via plattformar som TikTok och Snapchat.
Kontroversen kring AIP Media
Enligt granskningar från bland annat TV4 och uttalanden från politiska motståndare ska innehållet på dessa konton ibland framstå som neutralt, utan tydlig avsändare. Ett exempel som lyfts fram är sajten Politikkollen, som beskrivs som ett politiskt uppslagsverk men där tonfallet uppges vara positivt till Socialdemokraterna och mer kritiskt till regeringens Tidöpartier.
Socialdemokraterna menar att AIP Media har ett redaktionellt oberoende och att det inte rör sig om trollverksamhet, medan kritiker hävdar att strukturen syftar till att maskera politiskt innehåll. Vissa av kontona ska enligt uppgifter även ha samarbetat med aktörer som publicerat kontroversiellt material – bland annat med anklagelser om antisemitism.
Frågan om transparens och finansiering
AIP Media ska enligt uppgifter ha fått omfattande bidragsfinansiering, över 100 miljoner kronor i skattemedel, och samtidigt varit momsbefriat. Kritiker menar att detta kan ses som ett sätt att kringgå regler för politisk annonsering på sociala medier, vilket Socialdemokraterna tidigare velat skärpa.
Partiet förnekar att man styr innehållet i AIP:s kanaler och hänvisar till redaktionellt oberoende. Enligt företagsregister har dock flera personer med stark koppling till Socialdemokraterna framträdande roller inom bolaget.
Debatten om dubbelmoral
I videon som publicerats används detta som exempel på vad som beskrivs som ”dubbla måttstockar” inom svensk politisk och medial debatt. Jönsson menar att högeraktörer som startar nya medieplattformar möts av hård kritik, medan initiativ med vänsterprofil enligt honom ges ett mer välvilligt mottagande från journalistkåren.
Som illustration jämförs mediehajpen kring Feministiskt initiativ vid starten 2005 och debatten kring den nyligen lanserade högerorienterade medieplattformen ”100%”. Jönsson hävdar att lanseringen av det sistnämnda möttes av starkt kritiska reaktioner från flera etablerade medier, medan liknande vänsterorienterade satsningar välkomnades.
Frågan om moral och demokratiskt ansvar
Videons budskap kretsar kring att politiska aktörer bör bedömas efter samma standard, oavsett ideologisk tillhörighet. Flera exempel lyfts fram där beteenden kritiseras hårt när de kopplas till högerpolitik, men accepteras eller tonas ned när de förekommer inom vänstern.
Jönsson avslutar med en uppmaning till följare att delta i vidare diskussion via sin plattform och att hålla en respektfull ton i kommentarerna, utan personangrepp eller diskriminerande språk.
Sammanfattning
Ämne
Kritik/Kontrovers
AIP Media
Påstås bedriva opinionspåverkan riktad mot unga utan tydlig avsändare.
Politikkollen
Hävdas vara vinklat till förmån för Socialdemokraterna.
Trollfabriker
Socialdemokraterna har kritiserat andra partier, men anklagas nu för liknande metoder själva.
Finansiering
Över 100 miljoner kronor i bidrag till AIP Media enligt uppgifter.
Mediebevakning
Kritik mot upplevd ideologisk snedvridning inom journalistiken.
Nästa steg i debatten
Frågan om politisk närvaro på sociala medier, transparens och hur medieaktörer bör granska alla politiska initiativ oavsett ideologi väntas fortsatt vara aktuell. Krav på tydlig avsändare och ökad märkning av politiskt innehåll är sannolikt centrala i den fortsatta diskussionen.
Sosseskandaler vi minns : Geijeraffären och Olof Palmes försvar
Vad var Geijeraffären?
En politisk skandal i slutet av 1970-talet som rörde justitieministern Lennart Geijer (S) och uppgifter om att han varit kund hos prostituerade i den så kallade bordellhärvan kring Doris Hopp. Affären kom att handla lika mycket om hur regeringen hanterade uppgifterna som om själva misstankarna.
När briserade skandalen?
Den 18 november 1977 publicerade Dagens Nyheter en artikel av Peter Bratt som avslöjade att rikspolischefen Carl Persson i en promemoria till statsminister Olof Palme pekat ut Geijer som en säkerhetsrisk på grund av hans kontakter med en ung prostituerad kvinna.
Palmes formella roll
Olof Palme var statsminister när Carl Persson lämnade sina PM om Geijer till regeringen. Promemoriorna varnade för att justitieministern kunde utgöra en säkerhetsrisk, bland annat på grund av kopplingar till kriminella miljöer och misstänkta kontakter med öststatlig underrättelsetjänst.
Hur försvarade Palme Lennart Geijer?
Palme gick ut mycket kraftigt till Geijers försvar. I intervjuer kallade han uppgifterna i DN för ”sällsynt skamlig(a) anklagelser” och hävdade att det var osant att rikspolischefen skulle ha utpekat Geijer som säkerhetsrisk. Han förnekade också att han fått någon sådan promemoria.
Dementin mot Dagens Nyheter
Regeringen och Geijer beskrev DN:s artikel som grovt förtal. DN backade, publicerade en ursäkt och gick med på att betala 50 000 kronor i skadestånd till Geijer. Vid detta tillfälle framstod Palmes linje – att uppgifterna saknade grund – som den officiella sanningen.
Senare bedömning När tidigare sekretessbelagda dokument senare gjordes offentliga framkom att rikspolischefen mycket riktigt hade skrivit och överlämnat promemorior om Geijer till statsminister Olof Palme. I efterhand har man bedömt att Dagens Nyheter i huvudsak hade rätt vad gäller promemorians existens, även om flera av de konkreta uppgifterna inte kunde bekräftas. Palmes kraftfulla dementi och försvar av Geijer har därför kommit att ses som en central del av hur affären utvecklades efteråt.
Hatfyllda nätkampanjer riktade mot Sverige sprids i realtid från utlandet. Influencers uppmanar arabisktalande följare att misstro myndigheterna, använda våld och lämna landet – men först ”förstöra så mycket som möjligt”. Experter varnar för att ett enda viralt klipp kan trigga en ny våg av desinformation och potentiellt våld.
Hatbudskap sprids i realtid mot Sverige
Tusentals arabisktalande personer kopplar dagligen upp sig mot nätforum där hat riktas mot Sverige, svenskar och myndigheter. Sändningarna leds av influencers som framför påståenden om samhälleliga övergrepp, följt av segment med ”call-ins” där budskapen förstärks.
Narrativ om att Sverige förtrycker
Ett återkommande narrativ beskriver Sverige som ett land som ”förstör familjer”, ”hatar islam” och ”kidnappar barn”. Vardagliga företeelser som banklån eller ungdomsaktiviteter framställs som religiöst felaktiga.
Uppmaningar till destruktiva handlingar
I vissa sändningar hetsas tittare att agera mot Sverige. I ett exempel uppmanas en pappa att välja mellan att följa influencers eller ”förlora sina barn”.
Påståenden om vapen och kommande konfrontation
Äldre klipp innehåller påståenden om dolda vapengömmor och framtida våld. Sverige utmålas som plats för en ofrånkomlig konflikt.
Våldsretorik från profiler
Profilen ”Abu Anwar” uppmanar öppet till att använda våld och avfärdar den rättsliga vägen. Han beskriver det som en plikt att agera emot systemet och säger ”låt Sverige brinna”.
Hot mot motståndare
Nina Rokan, lokalpolitiker (M), har försökt bemöta desinformation i forumen men har själv hotats i sändningar. En polisanmälan lades ned, men grekisk polis beslagtog illegala vapen hos Abu Anwar.
Ursprung i LVU-kampanjen
Fenomenet ses som en fortsättning på LVU-kampanjen från 2021, där falska påståenden om socialtjänsten ledde till internationella protester. Samma aktörer fortsätter nu från utlandet.
Målgrupp: utsatta individer
Influerarna riktar sig mot arabisktalande personer som känner sig marginaliserade eller befinner sig i kris. Retoriken använder halvsanningar och religiösa argument för att förstärka misstro.
Desinformation genom falska nyhetssajter
Förutom sociala medier används icke-officiella nyhetssajter som endast rapporterar negativa nyheter om Sverige. Sidor ger sken av att vara statliga och förvränger innehåll från svenska källor.
Extrem retorik från ”Ahmed Fenix”
Profilen ”Ahmed Fenix” menar att LVU-kampanjen ”välte en stat” och beskriver Sverige som ”slut”. Han har öppet uppmanat till sprängningar och kidnappningar.
Manipulation genom rädslor
Påverkare sprider falska claims, exempelvis att brandvarnare i hem är övervakningskameror. Följare uppmanas att förstöra dem.
Expertvarning: risk för eskalering
Terrorforskare Magnus Ranstorp varnar för att strukturen för desinformationskampanjer ligger redo att reaktiveras. Ett nytt viralt klipp kan snabbt trigga ny våg.
Språkbarriär som sårbarhet
En central sårbarhet är arabisktalande i Sverige som inte kan svenska och därför inte nås av myndighetsinformation. Målgruppen blir starkt beroende av alternativa kanaler.
Myndighet undviker att specificera riskgrupp
Myndigheten för psykologiskt försvar bekräftar lågintensiv ryktesspridning men undviker att erkänna att icke svensktalande utgör särskild riskgrupp. Fokus är på generell källkritik.
TikTok som blind fläck
Enligt Ranstorp sker mycket av påverkan via TikTok. Han säger att forskare inte fått analysera plattformen, vilket skapat en kunskapslucka.
Infrastruktur för påverkan består
Trots minskad intensitet efter Ukraina-invasionen finns strukturen kvar. Kampanjer kan snabbt återaktiveras vid rätt händelse eller klipp.
Slutsats: hög risk för snabb eskalering
Påverkanskampanjer från utlandet, ökande våldsretorik och riktning mot språksvaga grupper skapar stor risk. Experter varnar för att bara ett enskilt viralt klipp kan räcka för att utlösa en ny kraftfull kampanj mot Sverige.
