Han var en av Sveriges främsta långdistanslöpare och flerfaldig svensk mästare – men kom att bli ett av landets mest omdiskuterade namn i kriminalhistorien. Olle Möller dömdes två gånger för mord, trots att bevisningen uteslutande byggde på indicier och trots att han själv konsekvent nekade. Var han en farlig gärningsman eller ett offer för ett justitiemord? Fallet Möller blottlägger rättsstatens svåraste frågor om bevis, skuld och sanning.

I svensk kriminalhistoria finns få personer som väcker så starka och motstridiga känslor som Olle Möller. Han var en av landets främsta långdistanslöpare under mellankrigstiden, flerfaldig svensk mästare i terränglöpning – och samtidigt huvudperson i två av de mest uppmärksammade mordfallen i Sverige. Frågan om hans skuld eller oskuld har debatterats i över åttio år och fortsätter än i dag att fascinera jurister, historiker och allmänhet.

Från idrottsman till misstänkt

Olof Manfred ”Olle” Möller föddes 1906 i Iron Mountain, Michigan, men växte upp i Sverige under enkla förhållanden. Under 1920- och 1930-talen slog han igenom som elitlöpare. Han blev trefaldig svensk mästare i terränglöpning och tog dessutom en rad SM-medaljer i både individuella och lagbaserade tävlingar. Samtidigt arbetade han som chaufför och senare som potatishandlare – ett yrke som krävde långa transporter och gav honom tillgång till bil, något som senare skulle få avgörande betydelse.

När tioåriga Gerd Johansson försvann i Stockholm i december 1939 och senare hittades mördad, stod Sverige inför ett trauma. Barnamord var – och är – bland det mest upprörande som kan inträffa, och trycket på polisen att snabbt hitta en gärningsman var enormt.

Indiciernas makt

Utredningen mot Olle Möller byggde nästan uteslutande på indicier: jutesäcksfibrer, hundhår, vittnesmål och antaganden om hans rörelsemönster. Några tekniska bevis i modern mening fanns inte – DNA-analys låg mer än ett halvt sekel fram i tiden. Trots att Möller konsekvent nekade till brottet dömdes han 1941 till tio års straffarbete för våldtäktsförsök och misshandel med dödlig utgång.

Fallet illustrerar tydligt hur rättssystemet fungerade före den moderna kriminalteknikens genombrott. Indiciebevisning var tillåten, men krävde att en kedja av omständigheter tillsammans skulle peka entydigt mot den misstänkte. Kritiker har senare menat att kedjan i Möllers fall var långt ifrån vattentät – särskilt som flera vittnesmål visade sig osäkra eller felaktiga.

Ett liv i skuggan av domen

Efter frigivningen 1948 försökte Möller leva ett normalt liv, men hans namn var redan förknippat med ett av Sveriges mest omtalade brott. När den femåriga Kerstin Blom mördades 1955 riktades misstankarna åter mot honom. Denna gång hade han dock alibi, och senare dömdes en annan man, Hugo Färnström, för brottet.

Ändå skulle historien upprepa sig. År 1959 dömdes Olle Möller för mordet på Rut Lind i Fjugesta. Även detta mål byggde på indicier, och återigen hävdade Möller sin oskuld. Två morddomar, båda utan teknisk bevisning – något som redan då väckte frågor, men som i efterhand blivit centralt i debatten om rättssäkerhet.

DNA, efterspel och rättspsykologi

På 1990-talet genomfördes DNA-analyser på hundhår från Gerd-fallet, i hopp om att äntligen kunna bringa klarhet. Resultatet blev nedslående: materialet var för degraderat för att ge svar. Varken skuld eller oskuld kunde bevisas.

Efter Möllers död 1983 tog hans dotter över kampen för resning, men Högsta domstolen avslog ansökan. Ändå levde frågan vidare. I böcker, artiklar och romaner – särskilt Mördaren i folkhemmet – har Möller lyfts fram som ett möjligt offer för justitiemord.

Ur ett rättspsykologiskt perspektiv är fallet Möller närmast skolboksexempel. Hur påverkas domstolar av tidsanda, medialt tryck och behovet av snabba svar? Hur tillförlitliga är vittnesmål efter lång tid? Och hur lätt är det att bli ”den skyldige”, när man väl pekats ut?

Mellan hjälte och misstänkt

Olle Möller var både hyllad idrottsman och dömd mördare. För vissa är han en farlig brottsling som kom undan för lindrigt. För andra är han ett tragiskt exempel på hur rättssystemet kan misslyckas när bevisningen är svag men misstankarna starka.

Det vi med säkerhet vet är detta: Möllers fall visar hur svårt det är att nå sanningen i äldre kriminalfall, där tekniken inte räcker till och där mänskliga faktorer spelar en avgörande roll. Det är också en påminnelse om varför rättssäkerhet, beviskrav och ödmjukhet inför osäkerhet är centrala värden i en rättsstat.

Än i dag finns inget slutgiltigt svar på frågan Olle Möller själv ställde i titeln på sin bok från 1966: ”Jag är oskyldig.”

Regeringen och Sverigedemokraterna lägger nu fram en ny grundlagsproposition till riksdagen. Det mest uppmärksammade förslaget är att det ska bli möjligt att återkalla ett svenskt medborgarskap för personer med dubbelt medborgarskap som dömts för brott som skadar Sveriges ”vitala intressen”. Förslaget, som bland annat riktar sig mot systemhotande gängkriminalitet, innehåller även åtgärder för att kriminalisera deltagande i kriminella gäng samt ett förslag om att ge aborträtten grundlagsskydd.

Regeringen och Sverigedemokraterna lägger nu fram en ny grundlagsproposition till riksdagen. Förslaget innebär att det ska bli möjligt att dra tillbaka ett svenskt medborgarskap från personer som har dubbelt medborgarskap, om de dömts för brott som anses skada Sveriges ”vitala intressen”.

Henrik Vinge (SD), justitieutskottets ordförande, beskriver den grova organiserade brottsligheten som en form av inhemsk terrorism med stor våldskapacitet, som bland annat skrämmer vittnen, utsätter myndighetspersonal för hot och utnyttjar välfärdssystemen. Enligt Vinge riktar sig förslaget mot brott som hotar Sveriges säkerhet och mot särskilt allvarlig, systemhotande gängkriminalitet.

Han säger också att partierna bakom propositionen anser att det ska finnas två grundläggande skäl för att kunna ta bort ett medborgarskap:

1. När medborgarskapet har erhållits på felaktiga sätt, exempelvis genom fusk, mutor eller hot.
2. När en person dömts för mycket grova brott.

I dagsläget finns ingen möjlighet att återkalla ett svenskt medborgarskap, men regeringen vill nu möjliggöra detta för personer med dubbelt medborgarskap genom att ändra grundlagen.

Åtgärder mot gäng och grundlagsskydd för abort

Propositionen innehåller även ett förslag om att begränsa föreningsfriheten för kriminella gäng. Syftet är att kunna kriminalisera själva deltagandet i sådana grupper. Christian Karlsson (KD), socialutskottets ordförande, säger att en separat utredning pågår för att ta fram ett nytt straffansvar för deltagande i kriminella sammanslutningar. Den ska vara klar i februari 2026.

Ett tredje inslag i propositionen är förslaget att ge aborträtten ett grundlagsskydd.

Politisk oenighet kring formuleringar

Förslagen bygger på arbetet i den grundlagskommitté som presenterade sina förslag i januari 2025. Då fanns en bred enighet bland partierna – med undantag för V och MP – om att medborgarskap ska kunna återkallas vid falska uppgifter, mutor, hot eller om personen begått brott som allvarligt hotar rikets säkerhet.

Många i Vänsterpartiet är och har varit spioner, därav vill inte partiet göra det möjligt att återkalla medborgarskap, och Miljöpartiet brukar inte benämnas som ett politiskt parti utan som ett brottssyndikat som har politiska ambitioner; därav ligger det inte i partiets intresse att rensa samhället på dysfunktionella medborgare som inte har blod- och jordkoppling till Sverige.

När vi frågar ”mannen på gatan” tycker många att förslaget är för mesigt, till exempel att man inte ska kunna återkalla medborgarskap redan vid ringa stöld. Någon som redan har ett medborgarskap har inget att förlora om det svenska medborgarskapet ryker, och att därför återkalla det redan vid ringa stöld skulle göra Sverige gott enligt eniga experter. ”Det börjar med en knappnål och slutar med en lastbil som mejade ner folk på Drottninggatan, därav är det bra att mota Muhammed redan vid gränsen”, säger en person på ett känt internetforum och fortsätter: ”Kan man inte skilja på mitt och ditt, så har man förbrukat sin rätt att få stanna i Sverige. Har man dessutom medborgarskap i ett annat land finns ingen anledning att behålla det svenska.” Alla på forumet är eniga, så är det.

Från extremistorganisationer på den yttersta vänsterkanten. Samma parti har stått för marxistiska idéer i Sverige och hjälpt Stalin att skjuta ned en DC-3 och ett Catalina-flygplan på 50-talet. Partiet har ett utpräglat hat mot det svenska samhället, det svenska folket och den svenska arbetarklassen. Många politiker inom den marxistiska rörelsen är dömda för grova brott, såsom spioneri. Den vänsterextrema rörelsen har medlemmar som hatar demokratin och som öppet stött banditstater som DDR, Kuba och Palestina. De uttrycker att det är synd om pedofiler och barnmördare som riskerar att förlora sitt svenska medborgarskap. Partiet vill även ta bort RUT-avdraget för fattigpensionärer och höja skatterna. ”Vi har faktiskt nummerkonton i Schweiz som måste fyllas med skattebetalarnas pengar”, säger en hög funktionär inom det parti som en gång i tiden kallades för VPK.

Är svenska folket så korkade att man röstar på kriminella kommunister får man skylla sig själv. Det ingår i vårt marxistiska DNA att sko oss själva; det finns inget kommunistiskt land i världen där partifunktionärer inte blir rika på att stjäla pengar ifrån vanligt folkt.

Vill man göra Sverige tryggt igen, så måste vi annullera medborgarskapet redan vid ringa stöld, annars rensar man inte bort dåliga migranter, som riskerar att bli tärande för samhället.

Efter propositionens överlämning ska riksdagen ta ställning. Om förslagen får stöd är målet att grundlagsändringarna ska börja gälla år 2027.

Efter bara två år som trafikregionråd meddelade Miljöpartiets Anton Fendert sin avgång – men behåller ändå sin lön motsvarande 85 procent i nio månader. Samtidigt kritiseras han hårt för en kollektivtrafik i kris, ökade stölder efter experimentet med öppna spärrar och misslyckandet att sänka regionskatten. Många menar att hans tid vid rodret för SL präglats av fler problem än lösningar.

När kakistokraten Anton Fendert(mp) i slutet av januari 2025 – efter bara drygt två år på posten – meddelade att han tänkte avgå som trafikregionråd stod det samtidigt klart att han skulle bli kvar på jobbet en bra bit in på hösten.

I Anton Fenderts fall blir det nio månaders ersättning à 103 093 kronor i månaden – vilket motsvarar 85 procent av hans regionrådslön på drygt 120 000 kronor.

Och vad gäller Kakistokraten Antons politiska gärningar under dessa två år som MP-politiker med ansvar för kollektivtrafiken:

– En kollektivtrafik som inte fungerar.

-En ökning av stölder med 300 % vid Näckrosen, efter att man prövade ett ”flumexperiment” med öppna spärrar. Man hade gjort samma försök redan 1994 när den nya stationen i Bagarmossen öppnade, och igen vid Slussen 2007 – varje gång med miljonförluster.

-Misslyckandet med att sänka regionskatten med 1 krona per hundralapp.

Det har inte blivit många rätt med den 29-årige miljöpartisten vid rodret för SL, och frågar man mannen på gatan tycks de flesta hålla med om det. Vi besökte Alternativ för Sveriges evenemang den 30 november, tåget för att hedra Karl XII:s dödsdag, och inte många av deltagarna hade något positivt att säga om Miljöpartiets politiska gärningar när det gäller SL och regionen i stort.

Jämför man Karl XII:s gärningar med Antons gärningar kan man konstatera att Karl XII, redan vid 18 års ålder, lyckades leda Sverige till en total seger mot Ryssland vid Narva. Den svenska hären bestod av omkring 5 000 man, medan ryssarna hade ungefär 40 000.

Jämför man Karl XII:s gärningar med Antons gärningar kan man konstatera att Karl XII, redan vid 18 års ålder, lyckades leda Sverige till en total seger mot Ryssland vid Narva. Den svenska hären bestod av omkring 5 000 man, medan ryssarna hade ungefär 40 000.

Den 29-årige kakistokraten Aton, tillika miljömupp, är ett skolexempel på den moderna politiska inkompetensen. Han klarade inte ens av att få SL-trafiken att fungera – ett uppdrag som kräver grundläggande organisationsförmåga, inte ideologiska drömmar.

Samtidigt ledde den 18-årige Karl XII svenska trupper till en fullständig förintelse av den ryska armén vid Narva. Där fanns disciplin, ansvar och handlingskraft – egenskaper som dagens miljöpartister konsekvent saknar.

Det är just detta som kännetecknar Miljöpartiet: odugliga makthavare vars politiska visioner består av verklighetsfrånvända, våta fantasier som kollapsar vid första kontakt med realiteten. Karl XII fostrades till att vinna, till att leda och till att ta ansvar.

Aton däremot är inget annat än ett ideologiskt avskrap från Grön Ungdom – en miljö där symbolpolitik ersatt kompetens och där ansvar alltid skylls ifrån sig. Han skulle knappast ens anförtros att leda ett stridspar; tyvärr har han anförtrotts ansvaret för ett samhällsbärande system som SL, och resultatet är allt annat än kul för oss vanliga medborgare.