Månad: december 2024

Vänsterpartiet i Stockholm har visat prov på politisk oduglighet och saknar förtroende bland många invånare. Partiet anklagas för att innehålla individer med kopplingar till kriminella nätverk och systemhotande grupper.

Under Vänsterpartiets inflytande i Stockholm stad har vi stockholmare främst fått uppleva två kraftiga skatteschocker, utan några påtagliga förbättringar. Samtidigt har polisen genomfört flera insatser mot Vänsterpartiets representanter på Järvafältet, och vissa politiker inom partiet misstänks ha kopplingar till utländska intressen, inklusive Ryssland.

Det är hög tid att dra in det ekonomiska stödet till Vänsterpartiet. Offentliga medel bör inte användas för att finansiera grupper eller individer som hotar samhällets stabilitet. Vi har alla ett ansvar att värna demokratin och bekämpa totalitära ideologier som kommunism och marxism.

En omfördelning av partistödet borde övervägas. Istället för att gå till överbetalda politiska eliter kan dessa medel användas för att stödja dem som har drabbats av kommunismens brutalitet, exempelvis amerikanska krigsveteraner som kämpade i Vietnam. Dessa veteraner, som offrade sina liv för att motverka marxistiska regimer, förtjänar bättre stöd och erkännande.

Min granne, Muhammed, har invandrat till Sverige från ett land i MENA-regionen som flykting. Han talar inte svenska flytande och är för närvarande arbetslös. Trots detta verkar han ha en god ekonomisk situation, eftersom han kör en finare modell av BMW. Detta väcker frågor om hans försörjning och möjlig koppling till den svarta ekonomin eller skuggsamhället, vilket kan kopplas till organiserad brottslighet.

Det jag undrar är: varför kan inte svenska myndigheter redovisa de faktiska kostnaderna för individer som inte bidrar till samhällsekonomin? Det är ofta fokus på att framhålla de positiva effekterna av produktiva invandrare, men vad händer när någon inte bidrar? Vilka är de långsiktiga ekonomiska och sociala kostnaderna för skattebetalarna när en individ har svårt att integreras eller när värderingar och attityder riskerar att skapa ytterligare problem?

Under många år har svenska politiker undvikit att granska denna fråga i detalj. Det är viktigt att förstå både fördelarna och nackdelarna med invandring. På 70- och 80-talet var Lars-Inge Svartenbrandt en av Sveriges mest ökända brottslingar, men trots sin historia var han född i Sverige. Idag står vi inför utmaningen att hantera ett växande antal personer med utländska rötter som är involverade i brottslighet av samma kaliber. Frågan är: hur kan vi hitta rätt balans mellan humanitära åtaganden och samhällsekonomisk hållbarhet?

Jag vill vara öppen och ärlig: jag skäms som svensk. Jag skäms över hur det svenska samhället hanterar kriminella utlänningar. En person som är utländsk medborgare och begår brott i Sverige borde utvisas, men istället låter vi grovt kriminella få stanna i landet.

Ett tydligt exempel är koranupploppen 2022, där kriminella grupper orsakade enorma skador på statlig egendom till ett värde av miljontals kronor och där poliser blev brutalt misshandlade. Många av de grovt kriminella som dömdes i tingsrätten till utvisning fick senare sina domar hävda i hovrätten. Detta är en skam för Sverige. Hur kan vi som nation acceptera att hantera grova brottslingar med sådan eftergivenhet?

Utan extremt synnerliga skäl borde dessa individer återföras till sina hemländer. Sveriges agerande i dessa frågor gör oss till en skamfläck i Europa och en kontroversiell medlem i FN. Forskningsrapporter visar att utvisning är en av de mest effektiva åtgärderna för att minska brottsligheten. Det är irrelevant om de dömda inte får samma villkor i sina hemländer som vi erbjuder här, som egna celler eller trerättersmiddagar på anstalter som Kumla.

Oavsett om brottet handlar om grova upplopp eller mindre förseelser som stöld, borde principen vara tydlig: brottslighet ska leda till utvisning.

Sverige befinner sig i ett utsatt läge där hoten mot vår säkerhet kommer både från yttre aktörer, som Ryssland, och från interna utmaningar. En av dessa inre utmaningar är Vänsterpartiet, vars historiska kopplingar till kommunismen ofta förbises.

I Stockholm styrs staden i samarbete med Vänsterpartiet. Det är oroande att vissa politiker tycks vara så fokuserade på att behålla makten att de är villiga att samarbeta med ett parti vars historia och ideologi skapar legitima frågetecken. Det finns också påståenden om att Vänsterpartiet är påverkat av klanstrukturer, subversiva element och oansvariga aktörer som inte främjar demokratins bästa.

Är det verkligen acceptabelt att dessa krafter får inflytande över viktiga beslut som påverkar medborgarna? Det är respektlöst mot skattebetalarna att möjliggöra detta utan en kritisk granskning och en öppen debatt om konsekvenserna.

Nu råder fred i Syrien. De som kom hit 2015 kan börja återvända. Är det inte dags att våra politiker omprövar alla PUT (permanent uppehållstillstånd) som delades ut från 2015 och framåt?

Ett första steg borde vara att ompröva PUT för alla som dömts för brott. Det är en skam för Sverige som FN-medlemsstat att låta dömda brottslingar stanna kvar i landet.

Tidöregeringen har nu en chans att ge svenska folket en efterlängtad julklapp: ett omfattande återvandringsprogram. Detta program skulle omfatta alla MENA-invandrare (från Mellanöstern och Nordafrika) som kommit till Sverige efter den 11 september 2001. De som inte kan försörja sig själva eller som är dömda för brott bör få:

1. En kostnadsfri hemresa.
2. Deras svenska medborgarskap annullerat.

Detta vore ett steg mot att återupprätta rättvisa och förtroendet för det svenska migrationssystemet.

Nu har diktaturen i Syrien fallit, och det är inget vi svenskar kan påverka. Så fungerar Mellanöstern – diktaturer kommer och går. Det viktigaste för Sverige nu är att hantera eventuella flyktingströmmar och undvika en situation som kan bli ännu värre än Egyptens gräshoppor.

Vi behöver politiker som vågar sätta Sveriges intressen först och undviker misstagen från 2015. Då hade vi en statsminister som hävdade att ”Europa inte bygger murar”, vilket visade sig vara naivt och kortsiktigt.

Sverige måste istället prioritera sin egen säkerhet och göra det betydligt svårare att få asyl här. Endast personer med tydligt dokumenterade och starkt ömmande skäl bör beviljas asyl.

Självklart ska Sverige fortsätta respektera asylrätten, men den bör riktas mot människor från närliggande länder inom Europa. Vi kan inte vara hela världens socialkontor och behöver ställa hårdare krav på vem som kan få skydd här.

Erfarenheterna från 2015 har lärt oss att det är vanliga svenskar som får bära konsekvenserna när beslutsfattare väljer att ”öppna våra hjärtan”. Det är medborgarna som får uppleva ökad otrygghet när kriminaliteten växer, och det är de som möts av en offentlig förvaltning där kommunikationen ofta försvåras av bristande språkkunskaper hos anställda.

Sverige måste bli mer restriktivt och tydligare ställa krav på vilka som har rätt till asyl. Att skydda sitt eget samhälle är inte att vara kallhjärtad – det är att ta ansvar för framtiden.

När ska Sverige sluta dalta med kriminella? Enligt en artikel i DN har Kriminalvården sänkt kraven för att arbeta med fångar. Det är nu möjligt att få en tjänst trots bristande kunskaper i svenska språket. Detta är helt orimligt! Statsanställda måste kunna kommunicera effektivt på svenska, både i tal och skrift. Om någon inte kan försörja sig själv och inte uppfyller grundläggande krav, bör återvandring vara ett alternativ.

Man bör också fråga sig om vi verkligen behöver så mycket personal inom Kriminalvården. Om fångar är inlåsta 24 timmar om dygnet i sina celler, borde det gå att minska antalet anställda och därmed spara stora mängder skattepengar. Det är positivt att straffen har blivit hårdare, men vi kan inte lägga obegränsade resurser på att göra livet i fängelse bekvämt.

Fängelsernas huvudsyfte är att skydda samhället från brottslingar, inte att erbjuda en bekväm tillvaro för dem som inte följer lagarna. Den som vägrar leva efter samhällets normer ska hållas inlåst för att minimera risken för nya brott.

Slutligen är det självklart att statsanställda måste uppfylla grundläggande krav, som att behärska svenska språket. Att sänka dessa krav är fel väg att gå, särskilt när det finns andra åtgärder, som återvandring, för att minska arbetslösheten bland personer som inte når upp till kraven.

Är det verkligen rimligt att Vänsterpartiet sitter i en regering 2026, särskilt med tanke på det rådande säkerhetsläget? Vänsterpartiet och deras tidigare namn, som inkluderat ordet kommunist, har aldrig stått upp för det svenska folket, utan tvärtom. Många V-politiker har mer eller mindre öppet arbetat för att Ryssland ska ockupera Sverige.

Man får inte glömma Vänsterpartiets historia. Partiet har sina rötter i den ryska revolutionen och hyllar öppet en massmördare som Lenin vid demonstrationer den 1 maj varje år.

Vänsterpartiet hjälpte ryssarna att skjuta ner en svensk DC-3 på 1950-talet och ett Catalina-plan som skickades för att leta efter det. Svenska män stupade på grund av kommunismens ondska.

Vi ser idag att Vänsterpartiet öppet visar sitt hat mot det svenska samhället, och många av deras politiker har kopplingar till klanbrottslighet och annan organiserad brottslighet.

Det svenska folket kommer inte att kunna lita på en regering där Vänsterpartiet har ministerposter.

Läste just en artikel i Hem & Hyra om hur företaget Tiptapp möjliggör för illegala invandrare att försörja sig i Sverige. Vad gör myndigheterna för att förhindra detta? Uppenbarligen fungerar plattformen Tiptapp som en förmedlare av svartjobb. Det bör vara varje svensk plikt att rensa samhället på illegala invandrare och se till att de inte kan uppehålla sig utan tillstånd i Sverige.

I kölvattnet av att dessa illegala invandrare kan stanna i Sverige får vi en omfattande brottslighet. Man kör utan körkort, begår inbrott, stjäl diesel och gör sig skyldig till skattebrott.

Polisen skulle kunna använda Tiptapp som en honungsfälla och på så sätt skicka hem illegala invandrare.

Vi måste alla vara solidariska och hjälpas åt att rensa Sverige från illegala invandrare.

En gång i tiden stod Centerpartiet upp för Sverige. Vi glömmer inte när Fälldin fick ryssarna att ta hem sin grundstötta ubåt med svansen mellan benen 1981.

Eller när C drev igenom att man skulle folkomrösta i Sjöbo om man skulle ta emot tärade flyktingar eller inte. Eller när C lyckades bryta Socialdemokraternas maktmonopol på 1970 talet

Men idag är C ett parti som knappt klarar 4 %, ett parti som inte lyckas med mycket förutom att förstöra samhället. Ett parti som har kakistokraten Muharrem Demirok som partiledare; han sitter inte på egna meriter utan är inkvoterad.

Vi ser hur samhället förfaller där C har fått makt. Region Stockholm är ett klart exempel. Det en gång anrika Bondeförbundet har slagit sig ihop med avdankade kommunister och korrupta miljöpartister.

Om de ska bilda regering 2026 kommer det bli en rödgrön röra utan motstycke – korrupta kommunister, femfemmor från Miljöpartiet, korkade bönder från C och arbetsskygga sossar som aldrig har arbetat en dag i sitt liv kommer att styra Sverige åt skogen.